onsdag 18 april 2018

Bra tänder alltmer en klassfråga



Rättvisepartiet Socialisterna står för att all vård ska vara gratis och tillgänglig utifrån behov


Av Robert Bielecki
- - -

Skriande och allt snabbare ökande klassklyftor leder också till en klyfta mellan hur bra tänder en har. Så kallade socioekonomiskt svaga grupper har generellt sett sämre tänder än de välbärgade. Och det höjda tandvårdsbidraget räcker inte långt.

Fram till och med du fyller 22 år är tandvården avgiftsfri. Men sedan kostar det, och det rejält. Vänsterpartiet firar med klang och jubel att tandvårdsbidraget höjs till 600 kronor för de mellan 23-29 år samt de över 65 år och till 300 kronor för de mellan 30-64 år, men det är alldeles otillräckligt (även om en höjning, även en liten, såklart är bra). 

"Privata utförare, som tandvårdsjätten tillika riskkapitalbolaget Praktikertjänst som år 2014 omsatte 355 miljoner kronor, måste kastas ut och istället drivas offentligt för att garantera demokratisk insyn och kontroll underifrån"
Till TT den 8 april säger till exempel tandvårdschefen i Rinkeby Saeideh Solmani:
– All hjälp de här patienterna kan få är självklart bra. Men de flesta som dyker upp hos oss har inte den informationen om det allmänna tandvårdsbidraget. Och ofta är behoven så omfattande att det lilla bidraget inte spelar så jättestor roll.
Att bidraget höjs från 150/300 kronor till 300/600 kronor anser även Björn Klinge, som är professor i parodontologi vid Karolinska institutet och Malmö universitet, inte kommer att vara tillräckligt för att hjälpa dem som behöver det mest.
– Det täcker i bästa fall undersökningen. Om någonting vidare ska åtgärdas får man stå för det själv. För den som upplever sig inte ha råd är det dessvärre så att detta inte löser de problemen, säger han till SVT Nyheter den 8 april. 
Alla borde ha lika rätt och tillgänglighet till bra och friska tänder. Men så är det inte idag. De välbärgade drar ifrån även där. Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) har var tionde invånare inte besökt tandläkaren det senaste året, trots att de skulle ha behövt göra det. Den främsta orsaken är ekonomin: tandvården kostar helt enkelt för mycket. Men hur mycket?
Inom tandvården behöver patienter stå för hela kostnaden själva upp till 3 000 kronor per tolvmånadersperiod. Därefter får man bara 50 procent av kostnaden subventionerad upp till 15 000 kronor. Först efter 15 000 kronor behöver patienten ”bara” betala 15 procent av den fortsatta kostnaden. 
Tandvårdsskadeförbundet kommenterar detta i en artikel med det passande namnet ”Tandvården en klassfråga” från den 1 februari i år: 

”Man kan säga att välfärden inte kommer de fattiga till del och risk finns att tänderna återigen ska bli ett signum för fattigdom”. De menar att tandvården måste ingå i den allmänna hälso- och sjukvården ”för att skapa rättvisa mellan låg- och höginkomsttagare” och att detta måste lyftas fram under valrörelsen. 
Många har idag inte råd att lägga tusentals kronor på att undersöka och laga sina tänder. Det är särskilt de socioekonomiskt svaga och utlandsfödda som hör till de grupper där tandhälsan och medvetenheten om det släpar efter. 
Och särskilt märks ojämlikheterna bland barn mellan 3-6 år i socioekonomiskt svaga familjer – de barnen hade fyra gånger så hög risk för kariesskador jämfört med barn i samma ålder med bättre levnadsvillkor. Det visar en avhandling från Göteborgs Universitet den 10 april av den legitimerade tandhygienisten och disputerade i odontologi Ann-Catrin André Kramer.

– Vi ska inte glömma att de flesta barn har friska och fina tänder, men det finns en mindre grupp av barn som vi ser gång på gång inom tandvården och som har mycket karies, kommenterar hon i en artikel på forskning.se den 10 april.
Inom sjukvården generellt kommer ett högkostnadsskydd in efter att kostnaden överskrider 1 100 kronor inom en tolvmånadersperiod. Att tandvården inte ingår i det generella högkostnadsskyddet är lika förkastligt som märkligt – varför värderas en inflammation i tandköttet eller ett hål i tanden annorlunda än andra sjukdomar?  

Inget av de etablerade partierna står beredda att på allvar tackla den växande vårdkrisen och ojämlikheterna – de flesta står ju för och driver den högerpolitik som splittrar landet och skapar de gigantiska klassklyftorna. Det krävs nya, kämpande organisationer och partier som tar strid för sjuk- och tandvård, och för den delen all välfärd.
Privata utförare, som tandvårdsjätten tillika riskkapitalbolaget Praktikertjänst som år 2014 omsatte 355 miljoner kronor, måste kastas ut och istället drivas offentligt för att garantera demokratisk insyn och kontroll underifrån. Rättvisepartiet Socialisterna står för att all vård ska vara gratis och tillgänglig utifrån behov. En socialistisk samhällsomvandling skulle garantera välfärd, trygghet och rättvisa åt alla. 

Rättvisepartiet Socialisterna säger:
• Massiv upprustning av vården – behoven ska styra. Fler anställda på bättre villkor. Kraftigt höjda vårdlöner. Bryt trenden – öka antalet vårdplatser. Låt bankvinster och de rika betala.
• Gratis och tillgänglig tandvård för alla.
• Riv upp privatiseringarna och köp- & säljsystemen. Släng ut riskkapitalister från tandvården och all annan vård – förstatliga under demokratisk kontroll och styre. Bra vård i offentlig regi.
• Facken måste ta strid. Mobilisera medlemmar och gräsrötter till aktionsdagar för vården.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.