måndag 18 juli 2016

Undantagstillstånd i vården


Riksomfattande protester den 4 september

Katja Raetz (RS)
Av Katja Raetz
- - -

Krisen inom vården har nått nya dimensioner. Aftonbladet rapporterade den 11 juli om att en höggravid kvinna, trots tecken på havandeskapsförgiftning, skickades hem från kvinnokliniken i Lund på grund av platsbrist. När hon kom tillbaka dagen därpå hade fostret dött. Sjukhuset själv har anmält händelsen enligt Lex Maria. Sannolikt hade fostret kunnat räddas om kvinnan erbjöds inläggning direkt.

Denna tragiska händelse speglar situationen inom vården i Sverige idag. Redan i maj gjordes en sammanställning av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) om att bemanningsläget kommer att bli ännu värre under året, särskilt på sommaren.
”Aldrig tidigare kommer så många vårdplatser att vara stängda när bristen på sjuksköterskor är rekordstor – och det gäller särskilt de specialiserade sjuksköterskorna”, skrev Svenska Dagbladet den 11 juli.
Många av de vårdplatser som nu är stängda kommer inte att öppnas upp igen till höst på grund av fortsatt personalbrist. Anledningen är att allt fler inte accepterar den allt mer pressade arbetsmiljön och den nästan obefintliga löneutvecklingen.
Oavsett om man är privat eller offentligt anställd står det klart att det mest effektiva sättet till att få en löneökning är att byta jobb, och då inte sällan till bemanningsföretag.
Många söker sig till Norge där inte bara lönen är bättre, utan även arbetsmiljön till följd av en högre grundbemanning.

Bristen på specialistsjuksköterskor är ett markant inslag i dagens vårdkris, och den kommer bara att förvärras. Enligt Statistiska Centralbyrån kommer det om tio år att saknas hela 11 000 specialistsjuksköterskor.
Trots dessa tydliga signaler har ingenting gjorts från regeringens sida för att möta krisen, utan landsting och kommuner har ensamt försökt lösa krisen med sommarbonusar och bemanningsföretag samt genom att stänga ner vårdplatserna med överbeläggningar på andra kliniker som följd.
Vad som nämns väldigt lite i debatten är att de här exemplen från en i grunden ohållbar situation också är en följd av en medveten politik.

Redan år 2007 redovisade Läkartidningen att Sverige hade lägst antal vårdplatser i Europa. Idag finns bara rekordlåga 23 885 vårdplatser kvar i Sverige.  De styrande politikerna har skapat en vård som inte har några marginaler och som på sina håll nu befinner sig i ett permanent krisläge.
Under 1990-talet började införandet av New Public Management och verksamheten skulle drivas med det privata näringslivet som förebild med budgetdisciplin, upphandlingar och privatiseringar.
Verksamheter splittrades upp i enskilda budgetenheter, och med upphandlingar och privatiseringslagar som LOV har möjligheter skapats för privata bolag att plocka ut vinster ur vården. Samtidigt fortsätter stora vårdnedskärningar som i till exempel Västernorrland.

Vårdförbundet kräver att en haverikommission tillsätts, vilket är helt rätt. Tyvärr saknas det dock ett perspektiv på hur kampen för detta och för en bättre vård både för patienter och personal kan föras. Fackledningen verkar mest se sin roll som opinionsbildande.
På Akademiska sjukhuset i Uppsala har arbetsgivarna trappat upp tonläget mot sjuksköterskorna som säger upp sig och kallar det en otillåten stridsåtgärd, vilket har fått facket att rygga tillbaka.
Demonstrationsdagen den 4 september med manifestationer och demonstrationer runtom i Sverige kan bli startskottet på det vårduppror som behövs mot vårdkrisen från både personal, patienter och anhöriga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.