söndag 2 augusti 2015

"Jag ångrar mig"

Bokrecension 
av Sanna Tefke

Sedan debatten om och avskaffandet av tvångssteriliseringarna av transpersoner har viktiga framsteg nåtts i att lyfta debatten om transpersoners situation. Frågor som allt för länge har legat i skymundan både inom och utanför hbtq-rörelsen.
Innan Caitlyn Jenner och Saga Becker har det funnits få offentliga personer för transpersoner att relatera till. Vanessa López är för de flesta känd från dokusåpan Big Brother, där hon år 2011 blev den första öppna personen med transsexuell bakgrund att delta, något hon fick utstå hot och trakasserier för både inne i huset och efteråt.

Förra året gav hon ut sin självbiografiska bok Jag har ångrat mig, (förlaget Two-spirit publisher, 2014) där vi får följa henne från uppväxten som pojke i Malmö till kvinnan hon är idag. Förutom gripande läsning om hennes liv som det är omöjligt att lämnas oberörd av lyfter boken även flera viktiga frågor.
För ungefär fem år sedan satt jag och Vanessa och pratade i en av de få luckorna som hemtjänstarbetet erbjuder. Jag vill synliggöra transpersoner och deras verklighet, sa hon till mig. Då hade hon precis ansökt om att delta i Big Brother.
Efter Big Brother öppnades dörrarna och Vanessa har gjort otaliga intervjuer och föreläsningar om sina erfarenheter och boken Jag har ångrat mig kan även ses som ett debattinlägg.
Vanessa påbörjade sin könskorri­gering när hon var 17 år, på den tiden var det inte möjligt att juridiskt byta kön utan sterilisering och att välja bort operationer sågs inte som ett alternativ.

I boken får vi följa henne från uppväxten och konflikten i att ses som en pojke men känna sig som en tjej och att åka på stryk nästan varje dag för att en inte passar in, processen till att hitta sig själv och den långa vägen dit, hur hon som omyndig tonåring hamnar på gatan och hamnar i väldigt riskfyllda situationer och upptäckten av en ny värld och sig själv.
Boken beskriver väldigt öppet processen med inte bara henne själv, utan även familjen, vänner, relationer, samhället och vården och det blir väldigt känslosamt i många delar.

Titeln ger först intrycket av att Vanessa ångrar sin resa och könskorrigering, men svaret är mer komplext än så och syftar mer till att kritisera samhällets normer kring manligt och kvinnligt och vad en måste genomgå för att accepteras av samhället.
Förutom att boken lyfter frågor kring genus och normer är den även en bra ögonöppnare för någon som aldrig har upplevt hur det är att känna att en inte passar in i det kön och tillhörande roller som samhället tilldelat.
Den skildrar på ett väldigt gripande sätt hur det är att växa upp med en ständig känsla av utanförskap, att göra allt för att passa in i samhällhets normer och resan för att det yttre ska överrensstämma med det inre och få acceptans från omvärlden.
Jag har ångrat mig är skriven på ett intimt, ärligt och personligt sätt och lockar fram både tårar och skratt. Det är svårt att lägga den ifrån sig när en väl börjat läsa. ■

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.