Asylkampen 2011

Asylrörelsen i Stockholm marscherar

Under 2010 och 2011 trappade regeringen och Migrationsverket upp jakten på papperslösa flyktingar. Massutvisningarna ökade med minst 20 procent sedan Sverigedemokraterna valdes in i riksdagen. Högern använde frågor som ’integration’, språktester (som flera politiker själva inte klarar), burkaförbud (trots att nästan ingen bär dem) etc för att vända uppmärksamheten från ökade klassklyftor och barnfattigdom samt kapitalismens kris – en kris bankerna och de rika skapade men som skulle vältras på arbetare, pensionärer, sjuka och arbetslösa.

Hugo Witting (RS) grips på en
blockad. Se TV-inslaget med
Hugo Witting och Ruben Derkert
om massutvisningarna och polisvåld

Men mot slutet av året står det klart att jakten på flyktingar snarare väckt avsky än ökat stöd. Asylkampen 2011 lyckades göra flyktingars situation till en viktig samhällsfråga igen och flera uppmärksammade öden har lett till proteststormar. Hittills har tre bussbolag pressats att riva upp sin avtal med Migrationsverket och vägrar nu delta i utvisningar. 

Under våren deltog och mobiliserade bl a Aktion mot Deportation och Rättvisepartiet Socialisterna till otaliga blockader mot massutvisningarna till Irak. Men det fanns ingen samlad rörelse. Många organisationer kämpade på var sitt håll. Blockaderna samlade mellan 20 och 100 aktivister per tillfälle men lyckades aldrig stoppa någon deportation. Utan flera hundra som deltar och tillräckligt med bilar att använda i blockaden har det inte gått att mäta sig med polisens resurser.

Första flygplatsaktionen, i maj 2011

Fredagen den 6 maj skulle Mohammad Sirvan Forotan, pershmerge-aktivist (kurdiska gerillan) och demokratikämpe från Iran, utvisas. En rad iranska politiska- och flyktingorganisationer samt Rättvisepartiet Socialisterna, ’Ingen människa är Illegal’ och ’Aktion mot deportation Uppsala’ samlades vid Migrationsverkets kontor i Solna. Riksdagsledamöter från Vänsterpartiet satte press på Migrationsverket och Europadomstolen medan de som samlats i Solna beslutade att köra till Arlanda och försöka stoppa utvisningen. Vi samlades utanför säkerhetskontrollen och delade flygblad till alla passagerare som skulle med samma plan och responsen var överväldigande. Vi bad passagerare protestera inne på planet och kräva att piloten skulle vägra lyfta. Tumultet nådde Migrationsverkets öron och utvisningen stoppades.

Från den stunden började vi tala om oss själva som ’Asylrörelsen i Stockholm’ och vände oss nu utåt för att få med oss fler till kommande aktioner. Modellen var den Asylrörelse som redan fanns i Göteborg och som samlade till stora aktioner och protester samt hade stoppat flera utvisningar.

Ruben Derkert har genomgång vid
en blockad i Märsta

Från maj stoppades hela 12 utvisningar av politiska flyktingar till Iran och en till Afghanistan av Asylrörelsen i Stockholm. Asylrörelsen gav också upphov till debatter. Vissa inom vänstern menade att det var fel att demonstrera vid riksdagen, att uppmana till mass-protestbrev och skriva debattartiklar (läs Asylrörelsens debattartikel på SVR Debatt här). Men slutsatsen av årets asylkamp är att det inte finns en helig metod för att stoppa en utvisning. I några av segrarna var det demonstrationer och politisk press som fällde avgörandet, i andra var det flygplatsaktionen och i vissa har det varit det arbete som Asylrörelsen lagt ner på det juridiska området som lett till uppehållstillstånd.

Foujan Rouzbeh talar på stormötet

110 personer deltog på det första mötet med Asylrörelsen i Stockholm, fredagen den 27 oktober på Tyska kyrkan i Gamla stan. Huvudtalare var Foujan Rouzbeh från Asylrörelsen i Stockholm, Vänsterparties riksdagsledamot Amineh Kakabaveh och Stefan Berg från Rättvisepartiet Socialisterna och Asylrörelsen i Göteborg. Mötet bildade en samordningsgrupp där alla som ville vara aktiva kunde gå med.

Idag står följande organisationer bakom Asylrörelsen i Stockholm: Iranska flyktingars riksorganisation, Ung Vänster, Ingen människa är illegal, Rättvisepartiet Socialisterna, Asylkommittén i Stockholm, Iranska flyktingars riksförbund, Arbetarmakt, Ethiopian Refugee Association, Casa Peru, kurdiska Framtidsrörelsen i Syrien, HBT-socialisterna, Revolutionär Kommunistisk Ungdom och Afghanska föreningen.

En av samordningsgruppens många arbetsgrupper var för Syrien. Tisdagen den 8 november utvisades den politiska flyktingen och demokratikämpen Fares Mahmud till Syrien, där nuppskattningsvis 4 000 människor beräknas ha dödats av regimen och politiska meningsmotståndare avrättas. Asylrörelsen, som förgäves försökte stoppa utvisningen på Arlanda, hotades under aktionen av syriska agenter från Syriens ambassad.

Rasool Benavand, Iranska
flyktingars riks-
organisation, talar

Arbetsgruppen efterforskade vad som hände Fares. Vi kunde också efter samtal med källor inom Framtidsrörelsen i Syrien, vilken Fares tillhörde, bekräfta i Sveriges radio att Fares lämnades över till syrisk polis på flygplatsen i Damaskus, att han då fördes till "Fängelse nr 48" och sedan vidare till högriskfängelset Faihae i Damaskus. Den mediala responsen var bra och bidrog till att Migrationsverket tvingades uppdatera sina riktlinjer kring utvisningar till Syrien.

En annan arbetsgrupp jobbade för kurdiska flyktingar. Onsdagen den 16 november överlämnades 67 000 namnunderskrifter - med krav på asyl åt 20 kurdiska flyktingar - till Johan Rahm, presstalesman på Migrationsverket.  Överlämnandet skedde vid det tält på Sergels torg där de 20 iranska kurderna bott sedan 20 september.  Rahm ställdes mot väggen och fick stå till svars för den omänskliga behandlingen av politiska flyktingar och den inhumana flyktingpolitiken som Migrationsverket för.

Asylrörelsens viktigaste koncept är att vi kämpar mot alla utvisningar, inte bara vissa. När Asylrörelsen i Stockholm samlade 400 demonstranter den 3 december var det under parollerna: Stoppa utvisningarna; Återinför asylrätten – avskaffa rasismen; Allmän amnesti åt alla gömda flyktingar; Lika rätt till vård, utbildning och svenska kollektivavtal.

Asylrörelsen i Norrbotten har också växt fram i år. Året började med en kamp mot odrägliga villkor. 150 flyktingar hade förts till en före detta militärförläggning i Boden, bestående av rum med sex bäddar, en herrtoalett, en damtoalett för alla och två kök som alla kan använda. Sex olika personer från olika länder och med olika språkliga och etniska bakgrunder placerades i ett rum och dessutom inhystes 2-3 familjer i ett rum. Förläggningen låg 3 km från stadskärnan och flyktingarna, även de med små barn, var tvungna att gå den sträckan till fots vintertid. Flyktingarna trakasserades även av personal från Migrationsverket. Medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna besökte förläggningen och informerade dem om deras rättigheter. Efter två sittstrejker på förläggningen förbättrades villkoren, begränsade förbättringar men ändå viktiga.

Utvisningen av Ali Mansouri
stoppas på Arlanda
Läs mer här

När Ali Mansouri, politisk flykting från Iran, utsattes för polisens övervåld under ett utvisningsförsök var det Asylrörelsen som ordnade att han till slut ens fick träffa en läkare på Märsta-förvaret i Stockholm (Läs mer här om hur Migrationsverket nekar honom läkarvård). Att man t o m måste ta strid för grundläggande mänskliga rättigheter, som i Boden och på Märsta-förvaret, visar hur viktigt vårt arbete är.

I Göteborg har Asylrörelsen och Aktion mot deportation samlat till stora blockader mot massutvisningarna, vilket bl a lett till att åtal väckts mot 6 aktivister. Åtalen är politiska och saknar belägg för påstådda våldsamheter från aktivisternas sida. Våldet har polisen stått för. Åtalen är ett försök att sätta stopp för asylkampen i Göteborg som p g a att de stoppat flera utvisningar, t ex genom fritagningar (d v s att man hjälpt flyktingar att komma fri på olika sätt). Åtalen får dock motsatt verkan och innebär mer stöd och ekonomiska  bidrag för att solidariskt bekosta böterna. I december bildades Asylrörelsen i Borås.

Året har också präglats av ett politiskt spel för ökad makt och positioner. Miljöpartiet dras åt höger på fråga efter fråga. I mars gjorde Miljöpartiet upp med regeringen om migrationspolitiken, för att ”stänga dörren för Sverigedemokraterna” som det hette. Den uppgörelse Miljöpartiet undertecknade innebar ännu större miljonrullning till polisen för att jaga gömda flyktingar och fortsatta massutvisningar til bl a Irak och Afghanistan. I realiteten drogs svensk flyktingpolitik alltså ett steg närmre Sverigedemokraternas politik. Uppgörelsen innehöll även ett löfte om att papperslösa ska få rätt till skola. Pratet om rätt till sjukvård blev det inget av.
Miljöpartiet röstade även mot Socialdemokraternas och Vänsterpartiets förslag att mildra de regler som innebär att t ex 91 år gamla och svårt sjuka Ganna Chyzevska kastas ut till ett Ukraina där hon helt saknar anhöriga.

Men flyktingfrågan har också lett till sprickor i blocken och även inom partierna. När Jonas Bergström, aktiv i både SSU och Asylrörelsen äntrade talarstolen på demonstrationen den 3 december, så kritiserade han Socialdemokraternas flyktingpolitik.

Sprickor inom makten sågs också under flyktingamnestikampen 2005, då 10 000-tals tog till gatorna och krävde amnesti åt alla gömda. Kampen 2005 ledde inte till amnesti, men däremot till Migrationsdomstolar och 17 000 nya uppehållstillstånd. Kamp lönar sig och under 2012 hoppas vi att allt fler förstår att de har makten att påverka genom att själva bli aktiva.

Mattias Bernhardsson