onsdag 31 augusti 2011

Stat och kapital i samma båt

Under den förra krisen 2008-2009 var storbanken Swedbank ytterst nära att gå omkull. När den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers kollapsade på hösten 2008 trodde Swedbanks direktörer att man skulle dras ned i fallet. Men Swedbank hade många på höga poster i samhället, en av dem var finansminister Anders Borg (M) som såg till att det blev den svenska staten (skattebetalarna) och inte minst Lettlands arbetare, unga och pensionärer som fick betala bankens svindlande affärer.
Med stat och Riksbank i ryggen kunde Swedbank och andra banker låna upp billigt och fortsätta låna ut dyrt. ”Staten gav bankerna gratispengar som de sedan använde för att tjäna ännu mer pengar på sina kunder”, som tidningen Veckans Affärer skrev.
Resultatet av dessa statssubventioner blev att bankerna snabbt blev vinstmaskiner igen.
Bara i fjol tjänade de fyra storbankerna – Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank – nästan 100 miljarder kronor på sin dyra utlåning i förhållande till de låga inlåningsräntorna, det som brukar kallas räntenetto.
Högre marginaler på utlåningen har medfört att Swedbank under första ­halvåret i år kunnat redovisa en sammanlagd vinst på dryga 9 miljarder kronor.
Bankerna tjänar nu så mycket pengar att man under våren delat ut 3 miljarder kronor till sina aktieägare och under sommaren har bankens aktieägare fått ytterligare 5 miljarder kronor i form av återköp av aktier. Hela återköpsprogrammet är på 10 miljarder kronor. Återköp av aktier är ett annat sätt att höja utdelningen eftersom antalet aktier blir färre, vilket gör att vinsten per aktie stiger och det i sin tur ska pressa upp aktiekursen.
Tretton miljarder kronor mer till Swedbanks aktieägare under detta år. Det är nästan lika mycket som det skulle kosta att avskaffa barnfattigdomen i landet.
Marcus Wallenberg, ordförande i SEB, och Leif Johansson, tidigare Volvochef och numera ordförande i Ericsson, ska bli rådgivare till regeringen.  Det är utbildningsmini­ster Jan Björklund (FP) som vill betala dessa superrika för att ytterligare garantera ”att de svenska företagen upplever att svensk forskningspolitik gagnar dem”. Behövs det verkligen nya mutor och regeringsuppdrag för att vd:arna ska övertygas om att regeringspolitiken ”gagnar dem”?
Per Olsson

måndag 29 augusti 2011

Hungerstrejkar för rätten till ett liv i frihet

I skrivande stund har de hungerstrejkat i 28 dagar. Krafterna börjar sina för de iranska flyktingar som tältar vid Sergels torg i Stockholm.
– Vi har skrivit brev till Billström (migrationsministern) men ännu inte fått något svar, berättar Saeba Salimi.
Hon flydde hit för tre år sen med sin man och sina tre barn. Hennes man, Azim Mehrabi var politiskt aktiv i PDKI (kurdiskt socialdemokratiskt parti i Iran) i hemstaden Kermansha och hela familjen tvingades på flykt när polisen uppmärksammade att han skrev artiklar och tryckte tidningar om arbetsvillkor och kvinnors rättigheter.
– Vi gömde oss i bergen i ett halvår innan vi kunde lämna landet, berättar Azim Mehrabi.
De hungerstrejkande är dessutom yarsaner, en religiös minoritet som förföljs av den högerislamiska regimen i Iran.
Att vara yarsan, vänster och dessutom kvinna gör det ännu svårare. När Soraya Mehrabi skiljde sig från sin man blev hon utsatt för trakasserier av flera myndigheter där ex-maken hade vänner. Hennes pappa avslöjades som motståndsman och dödades.
Många har också varit på flykt under lång tid innan de kom till Sverige.
– Under kriget mellan Iran och Irak flydde mamma och pappa med oss till Irak där vi hamnade i flyktinglägret Altash, säger Aresh Karami.
Efter 2003 flyttade familjen omkring i ett Irak som drabbat av djupa etniska motsättningar och krig. För över ett år sen kom de slutligen till Sverige.
Flyktingarna har nu hungerstrejkat i en dryg månad medan regeringen och de etablerade partierna blundar för deras desperata situation. Rättvisepartiet Socialisterna kommer fortsätta kämpa för att stoppa alla utvisningar till Iran och krav på asyl åt de hungerstrejkande kommer att föras fram den 14 september vid Septemberalliansens demonstration mot högerregeringen.

Kapitalism i återvändsgränd ger börsras och skuldkris

Av Per Olsson

Världens börser rasade ordentligt i förra veckan. Raset den 18 augusti var ett av historiens största. Stockholmsbörsen föll med dryga 6 procent. På andra aktiebörser föll kurserna nästan lika mycket, vilket i pengar räknat betyder en värdeminskning på tusentals miljarder dollar.
De bakomliggande orsakerna till årets börskrasch är flera. De globala börsrasen inleddes i slutet av juli efter rapporter om att USA:s BNP (bruttonationalprodukt) bara steg med preliminärt 1,3 procent i årstakt under det andra kvartalet, vilket var betydligt mindre än vad ”marknaderna” hade hoppats på. Sedan dess har de dystra signalerna från USA avlöst varandra.
Bara några dagar efter att USA:s BNP-siffra för andra kvartalet presenterats, slöt Obama och Demokraterna en krisuppgörelse med Republikanerna som aviserade kraftiga nedskärningar i de kommande federala budgeterna, vilket skulle försvaga en redan ytterst svag ekonomisk återhämtning i USA. Det i sin tur bara ökade pessimismen på världens börser och oron över att USA var på väg mot en ”double-dip” – en ny ekonomisk nedgång efter en stapplande återhämtning som gått de flesta amerikanska hushållen förbi. Nästan en av tio amerikaner är fortfarande utan jobb.

Läs resten

fredag 26 augusti 2011

Utvisningen av Ali Mansouri stoppad på Arlanda

Aktivister vid  både säkerhetskontroll och vid gate
T.v: Mattias Bernhardsson i debatt med polis. T.h: Glädjescener efter
deportationsförsöket avbrutits
Imorse stoppades deportationen av en politiska flyktingen Ali Mansouri till Iran. Asylrörelsen i Stockholm (bl a Iranska flyktingars riksorganisation samt riksförbund och Rättvisepartiet Socialisterna) samt Aktion mot Deportation Uppsala delade flygblad till alla som passerade säkerhetskontrollen på Arlanda, varav många lovade att be kaptenen vägra lyfta. Ett 40-tal aktivister var inblandade i aktionen.

En flygbiljett köptes i sista stund så att Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot Mattias Bernhardsson kunde ta sig till gaten, där han höll ett tal till ett hundratal passagerare samt kabinpersonal. 

Responsen var enorm, dussintals passagerare tog flygblad och gick upprörda in i planet samt krävde diskussion med kaptenen.

Strax efter boarding beslöt kaptenen att inte lyfta planet med Ali på flyget. Ali Mansouri gjorde också motstånd utanför flygplanet. Migrationsverket fick vända tillbaka till förvaret i Märsta med Ali Mansouri.

Asylrörelsen fortsätter att kämpa tills han släpps fri och får uppehållstillstånd.

Anna Löfgren
Ruben Derkert

Läs i Aftonbladet
Läs vad som hände sen
Aftonbladet
Mur av aktivister på Arlanda
Aktivisterna får det positiva beskedet
Glädjescen

torsdag 25 augusti 2011

Brev till migrationsminister Billström och Migrationsverkets chef Eliasson

Medan Migrationsverket vill sätta den politiske flyktingen Ali Mansouri på ett flygplan till Iran imorgon bitti fortsätter ansträngningarna att sätta stopp för utvisningen. Igår samlade Asylrörelsen i Stockholm (Iranska flyktingars riksorganisation samt riksförbund, Rättvisepartiet Socialisterna m fl) till demonstration vid flyktingförvaret i Märsta tillsammans med Aktion Mot Deportation och Ingen Människa Är Illegal och imorgon bitti sker en samling vid gaten på Arlanda för att argumentera med passagerare, kabinpersonal samt kaptenen för att försöka stoppa deportationen.
Idag har även ärendet hamnat hos Europadomstolen.

Demonstration vid Migrationsverkets flyktingförvar i Märsta

Följande brev till de ansvariga har också bifogats till Europadomstolen och Migrationsdomstolen:

Till migrationsminister Tobias Billström samt Migrationsverkets chef Dan Eliasson

Jag kräver ett omedelbart stopp för alla utvisningar av politiska flyktingar till Iran. Det är olagligt enligt internationell rätt för alla länder inklusive Sverige att utvisa en person som har legitim fruktan för förföljelse i hemlandet.
Socialister, motståndsmän, fackliga aktivister, strejkande och andra politiska fångar avrättas. På bara ett år har ett tiotal kurdiska socialister avrättats i Iran.
Den närmast förestående utvisningen gäller Ali Mansouri (Ärende nr. 10-829.126). I egenskap av arabisktalande tillhör Ali Mansouri en etnisk grupp som metodiskt diskriminerats och förföljts under decennier i Iran. Grymheter och organiserade brott liksom pogromer mot araber i Khuzistan pågår idag.
Ali Mansouri är också medlem i ’Republic of the Arab Nation of Ahwaz’. Han greps i slutet av sommaren 2005 av civilklädda agenter under dåvarande president Khatamis Ministry of Intelligence. Hans dator och scanner, som han använde för att skriva ut och sprida flygblad, upptäcktes och konfiskerades.
Ali Mansouri fängslades och torterades i två och en halv månad. Han släpptes mot borgen i väntan på en domstolsprocess. Han tog då chansen att fly landet.

Sedan i maj har 7 utvisningar av politiska flyktingar till Iran stoppats i sista stund. De har alla liknande historier;
* Sanan Ashrafi är kurd och har varit aktiv sedan 2002 i Irans arbetarkommunistiska parti - Hekmatist, där flera andra medlemmar avrättats av regimen. När Sanan fängslades år 2006 blev han "förhörd" 25 gånger. I förhör ingår riktade slag mot njuren, slag mot hela kroppen, sparkar mot bålen, upphängning med armarna över huvudet och hängning av tyngder i könsorganet.
* Marzieh Kamangar var peshmergaaktivist i den kurdiska och socialistiska motståndsrörelsen Komale. Hon var fyra år när regimen mördade hennes far. Marzieh har fortsatt sin politiska verksamhet i Sverige med Komale-TV som sänds i Iran via satellit och som har sin bas i Sverige.
* Mehdi Malaki drev en regimkritisk hemsida i Iran och greps vid tre tillfällen. Han har forsatt vara aktiv i hekmatisterna sedan han kom till Sverige 2008. Under april i år har Mehdi deltagit i fyra radio- och tv-sändningar där han kritiserat den iranska regimen. Han har medverkat i sändningar i den USA-baserade tv-stationen Nahaad Mar-domi samt i de Sverigebaserade radiokanalerna Sedaa ye Panaahjoo, Iran e Empooz och Hamsafar - samtliga med bred publik internationellt.
* Mohammad Sirvan Forotan var peshmergaaktivist i motståndsrörelsen Komale och ertappades av polisen när han organiserade en flygbladsutdelning. Han har förlorat sitt högra öga och flytt från både Iran och Irak innan han slutligen kom till Sverige.
* Mohammad Tavassoli var aktiv i Irans arbetarkommunistiska parti Hekmatist, har torterats ett flertal gånger och har ett hängande fängelsestraff över sig, möjligen t o m avrättning vid återvändande.
* Peyman Najafi var aktiv i den kurdiska människorättsorganisationen Yarsan Democratic Movement. Han pekades ut med namn på den iranska regimens nyhetssida Jamnews dagarna innann hans planerade utvisning.
* Navid Mirpourzadeh samordnar alla kampanjer för att frige politiska fångar i Iran. Navid relegerades från universitet Gachsaaraan Azad och torterades under 21 dagar på ett fängelse i Teheran.

Sverige har upprepade gånger gjort rättsvidriga övertramp. Den 3 september 2010, i fallet med R.C.V. (ansökan nr. 41827/07) fann Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg att deportationen en iransk dissident var ett brott mot artikel 3 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Trots detta har Sverige fortsatt utan paus att försöka deportera politiska flyktingar till Iran, något som i de flesta andra EU-länder vore otänkbart.

Den iranska regimen har utfärdat nya direktiv enligt artikel 7 i Irans straffbalk; att fängsla och åtala politiska flyktingar som återvänder till Iran. Detta ska också gälla brott de anses begått i andra länder (t e x i Sverige) exempelvis ‘hädelse’ och liknande. Irans chefsåklagare Mohsen Eje’i (*1) har nu (i likhet med den nu pensionerade domaren Abdoulnabi Molahzadeh (*2)) sagt att alla som ansökt om asyl på politiska grunder kan åtalas då det räknas som fällande bevis i sig.

Ett tydligt exempel på det är när Norge utvisade tonåringen Rahim Rostami den 9 februari i år varpå han åtalades samt dömdes och nu sitter i Evin-fängelset.
Enligt källor vilka Iran Human Rights (IHR) har varit i kontakt med, har Rahim Rostami åtalats för "kontakt med främmande land och propaganda mot nationens säkerhet". Mahmood Amiry-Moghaddam, talesman för IHR har uppgett att anklagelserna mot honom är på grund av hans deltagande i demonstrationer i Norge. Detta är bevis för att de iranska myndigheterna övervakar asylsökande utomlands och använder det mot dem vid återvändande.

Effekten av den skärpta tolkningen av artikel 7 i Iran är att det inte spelar någon roll huruvida de asylsökande i Sverige varit ledande eller ens politiskt aktiva över huvud taget; och den individuella prövningen i den svenska asylprocessen av varje asylsökandes asylskäl och bakgrund är därmed ovidkommande för utkomsten av ett negativt besked; samtliga riskerar fängslande, tortyr och avrättning.

Med detta som grund måste samtliga utvisingar till Iran stoppas.

Med vänliga hälsningar,
Mattias Bernhardsson, Gruppledare för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge kommunfullmäktige

Artikel 7-källor:
(*1) http://www.iribnews.ir/Default.aspx?Page=MainContent&news_num=273655
(*2) http://www.iran-newspaper.com/1389/11/28/Iran/4726/Page/26/Index.htm

Borgs (M) nya attack på pensionärerna

Med en annalkande ekonomisk kris skrotar regeringen den utlovade skattesänkningen till pensionärerna. Det är ytterligare en signal på vilka högerregeringen och finansminister Anders Borg anser ska betala krisen.
Landets 1,8 miljoner pensionärer har haft två år med sänkta pensioner, 4,3 procent i år och 3 procent 2010. Det har betytt minskad pension med cirka 700 kronor i månaden för den vars pension är 10 000 kronor i månaden.

Läs mer

tisdag 23 augusti 2011

Sju utvisningar av politiska flyktingar till Iran har stoppats

Demonstration för Sanan Ashrafi på väg mot riksdagen
Sedan i maj har asylrörelsen i Stockholm vunnit flera viktiga slag mot Migrationsverket då sju planerade utvisningar av politiska flyktingar till Iran har stoppats.

Samtliga har haft starka asylskäl vilka Migrationsverket försökt ignorera; Mohammad Sirvan Forotan och Marzieh Kamangar var aktiva i den kurdiska motståndsrörelsen Komale; Sanan Ashrafi och Mohammad Tavassoli är båda aktiva profiler i Irans arbetarkommunistiska parti Hekmatist; Mehdi Malaki drev en regimkritisk radiokanal i Iran och har haft fortsatt hög profil i Sverige; Peyman Najjafi är aktiv i den kurdiska människorättsorganisationen Yarsan Demokratic Movement; och Navid Mirpourzadeh har samordnat kampanjer för att frige politiska fångar i Iran.
Många har suttit fängslade tidigare, flera har torterats och alla har de bekanta som avrättats av regimen.

Utvisningarna hade inte kunnat stoppas utan protester och maximal press på de ansvariga. Flera avgöranden har kommit enbart timmar och t o m minuter innan flygplanen har lyft. Segrarna har underlättats av starka bevis för deras politiska aktivitet och Migrationsverket har tvingats ändra sina riktlinjer gällande politiska flyktingar från Iran.

Ändå fortsätter de, som en av få länder i Europa, att försöka skicka politiska flyktingar till Iran. Efter demonstrationen mot utvisningen av Navid Mirpourzadeh den 16 augusti frihetsberövade polisen Mitrah Kohram – aktiv i Mission Free Iran – och några dagar senare lurades Ali Mansouri – politisk aktivist för den arabisktalande minoriteten i Iran – att komma in till polisstationen för att ’diskutera’ hans asylfall när de istället satte honom i förvar i väntan på utvisning.

Det vi sett under 2011 är en ökad brutalisering av Sveriges asylpolitik – massdeportationerna har ökat med 20 procent jämfört med förra året. Men detta har mötts av en motreaktion i form av blockader mot massdeportationerna till Irak och Etiopien samt återkommande kampanjer mot utvisningarna till Iran m fl.
Ruben Derkert talar
Rättvisepartiet Socialisterna mobiliserar till blockader och demonstrationer, men arbetar också för att knyta samman alla enskilda asylkampanjer under kravet att återinföra asylrätten och införa allmän flyktingamnesti – krav som kommer riktas mot regeringen den 14 september då vi demonstrerar mot hela högerpolitiken vid riksdagens öppnande.

Ruben Derkert

torsdag 18 augusti 2011

Utvisningen av Navid Mirpourzadeh stoppades

Efter hårt press beslöt Migrationsdomstolen idag att stoppa morgondagens planerade utvisning av Navid Mirpourzadeh, politisk flykting från Iran.

Läs om bakgrunden

onsdag 17 augusti 2011

Stoppa utvisningen av Navid Mirpourzadeh

Igår hölls en demonstration av Iranska flyktingars riksorganisation och Rättvisepartiet Socialisterna utanför migrationsverkets lokaler i Solna mot utvisningen av Navid Mirpourzadeh. Navid relegerades från universitet Gachsaaraan Azad på grund av sin politiska aktivism. Han har också torterats i 21 dagar på ett fängelse i Teheran.

Trots detta kommer Migrationsverket att försöka utvisa honom den 19 augusti. Navid är dessutom samordnare för kampanjerna till stöd för politiska fångar i Iran. Navids foto, namn och e-post finns på en rad olika regimkritiska hemsidor och han har även fördömt steningen av Sakineh Ashtiani i svensk TV.

Den Iranska regimen har utfärdat nya direktiv enlig artikel 7 i Irans straffbalk; att fängsla och åtala politiska flyktingar som återvänder till Iran. Detta ska också gälla brott de anses begått i andra länder (t e x i Sverige) exempelvis ‘hädelse’ och liknande. Irans chefsåklagare Mohsen Eje’i har nu sagt att alla som ansökt om asyl på politiska grunder kan åtalas då det räknas som fällande bevis i sig. Ett tydligt exempel på det är när Norge utvisade tonåringen Rahim Rostami den 9 februari i år varpå han åtaldes och dömdes och nu sitter i Evin-fängelset.

Ebi Khataei från Iranska flyktingars riksorganisation, Andisheh Alishahi från IFOR (International federation of iranian refugees) och Ruben Derkert från Rättvisepartiet Socialisterna talade på demonstrationen. En överklagan mot utvisningen lämnades in med stöd av den franska fackföreningen CGT.

Efter demonstrationen frihetsberövade polisen Mitra Kahrom som är en känd motståndare till regimen i Iran och aktiv i Mission Free Iran. Flera protester planeras kommande vecka. Mer information läggs upp på bloggen imorgon.

Ruben Derkert

fredag 12 augusti 2011

Utvisningen av Peyman Najafi stoppad i sista stund


Utvisningen av Peyman Najafi – politisk flykting från Iran och aktiv i den kurdiska människorättsorganisationen Yarsan – stoppades idag bara några minuter innan flygtransporten från Arlanda skulle lyfta.

Asylrörelsen, däribland Iranska flyktingars riksorganisation och riksförbund samt Rättvisepartiet Socialisterna, samlades på förmiddagen utanför Migrationsverket i Solna för demonstration och åkte sen till Arlanda för att informera passagerarna och kaptenen om att en politisk flykting skulle utvisas till diktaturens Iran på deras flyg.

Samtidigt lyckades asylrörelsen få upp ärendet på nytt i Migrationsdomstolen med nya fakta: att Peyman Najafi pekats ut med namn på den iranska regimens nyhetssida Jamnews.

Mattias Bernhardsson, Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot i Haninge, ringde och pressade Migrationsdomstolens ärendehandläggare som blev märkbart ställd över att bli uppläxad på att de nya riktlinjer som gäller sedan juni måste innebära att utvisningen stoppas.

– Nu gäller det att fortsätta pressa tills Peyman Najafi får asyl. Asylkampen tar också sikte på demonstrationen mot hela regeringens högerpolitik den 14 september, där vi måste kräva allmän amnesti åt alla gömda flyktingar, säger Ruben Derkert från Rättvisepartiet Socialisterna.
Ruben Derkert från RS talar

Aktivisterna får beskedet att utvisningen stoppats
Foton: Soltan Hosein

tisdag 9 augusti 2011

Massrörelse skakar om Israel

Artikel av Mattias Bernhardsson
Massrörelsen mot de skyhöga levnadskostnaderna och sociala orättvisorna i Israel har växt i en rasande takt och skakar högerregeringen.
100 000-tals har gått ut på gatorna och demonstrerat. 300 000 deltog landet runt den 7 augusti. Bland talkörerna hörs i öronbedövande toner ett hot om revolution: ”Vi ska kämpa som i Egypten”.
– Den arabiska våren har haft en djupgående effekt, både på de palestinska massorna och på israeliska judar; den israeliska ockupationen av Palestina och förtrycket av palestinier har skakats i grunden, säger Yasha Marmer från Tnua’t Maavak Sozialisti/Harakat Nidal Eshtaraki (Den socialistiska kamprörelsen), som är Committee for a Workers’ International’s sektion i Israel/Palestina och Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation.
Tidningen Haaretz intervjuar en av kvinnorna som tältar i Jerusalems tältprotestläger. Det är inte första gången som hon och hennes fyra barn har bott i tält:
– För fem år sedan vräktes jag från min lägenhet, vi bodde i ett tält i tre månader under vintern i regnet. Till slut fick jag en lägenhet men nu vill de ha 3 200 shekel i hyra, men jag kan inte betala då min lön knappt är 3 000.

Israel har idag de största sociala klyftorna i västvärlden efter USA. En fjärdedel av befolkningen räknas idag leva i fattigdom.
Bostadspriserna har stigit med 35 procent mellan 2008 och 2010 medan lönerna i stort varit frysta. Väldigt snabbt breddades protesterna från bostadsfrågan till att gälla hela premiärminister Netanyahus nyliberala politik.
Opinionsundersökningar visar att demonstrationerna har stöd av 87 procent av befolkningen. Stödet för Netanyahu har rasat med 20 procent, ner till ynka 32 procent.

Shahar Ben-Khorin från CWI Israel/Palestina skriver om rörelsen: ”Tältprotesterna spred sig som svampar efter regn över hela landet. De har blivit en magnet för nästan alla andra sociala protester som nu har enats i denna dramatiska rörelse, där många deltar i sina första protester – inte bara ungdomar och barn, utan även föräldrar som marscherar i protest mot de stigande levnadskostnaderna. Inte bara ’privatiserade’ lärare och taxichaufförer, utan även poliser och fängelsevakter, som är förbjudna att ansluta sig till fackföreningar, deltog i protesterna för att kasta ett ljus över sina låga löner. Under den 300 000 man stora demonstrationen, satte sportsupportrar upp en jätteaffisch stor som en byggnad föreställande en soldat från ryska revolutionen med den engelska titeln ’Working class’ (Arbetarklass).”

Yair Ettinger skrev i Haaretz: ”... i största ordning marscherade massorna genom staden och skrek ’revolution’. Är revolten här för att stanna? ... För närvarande blir den bara allt starkare”.

Rörelsens namn J-14 kommer från den 14 juli, då den unga israeliska kvinnan Daphni Leef satte upp sitt tält på ett torg i den rika delen av Tel Aviv i protest mot bostadshyrorna och bostadsbristen.
Responsen blev enorm. Den 31 juli samlades 150 000 personer och tältrevolten var ett faktum. Lördagen den 6 augusti demonstrerade 300 000 i Tel Aviv under slagord som ”Avgå, Egypten är här”, ”Mubarak, Assad, Bibi Netanyahu!” och ”Marknaden är fri, men vi är slavar”. I Jerusalem samlades 30 000 och omkring 10 000 i städer som Ashkelon, Tzemach, Petach Tikva, Rosh Pina, Raanana, HaOgen Junction, Hadera och Dimona.

Regeringens försök att påskynda massprivatiseringen av mark genom att närmast ge bort den till spekulanter väckte ett ramaskri och bidrog till mobiliseringen.
Fler demonstranter drog slutsatsen att många olika demonstrationer inte räcker och strejk blev ett utbrett diskussionstema. 20 000 gick med i en facebook-grupp med krav på strejker den 1 augusti.
Strejkkraven ledde också till att ledningen för Histadrut, det största facket, tvingades organisera en demonstration. Under de senaste åren har Histadrut under ordföranden Offer Eini agerat för arbetsfred i allians med kapitalisterna och antalet strejker har varit historiskt lågt.
Redan månader innan tältrörelsen tog fart märktes ökat missnöje och fler arbetarkonflikter. I mars gjorde socialarbetare uppror mot ett svekavtal vilket resulterade i en opposition inom socialarbetarnas fackförening. Den pågående läkarstrejken kom till när de följde exemplet. Inom Histadrut har det under en tid funnits en liknande trend där arbetargrupper hotat bilda egna militanta fack, liksom kemiarbetarna från Haifa som strejkat i tre månader.
CWI i Israel/Palestina driver nu kravet på en 24-timmars generalstrejk och att arbetarorganisationer ska aktivera sig i rörelsen. Det finns diskussioner inom rörelsen kring just generalstrejk och målet att samla över en miljon på gatorna den 3 september.

Rörelsens ledning – med bl a ­studentorganisationer, ungdomsgrupper och sociala rörelser – har i veckan lagt fram en gemensam presentation och kravlista till regeringen.
”Under ett antal årtionden har de olika regeringarna i Israel valt en ekonomisk politik för privatisering som lett till en fri marknad utan tyglar”, slår dokumentet fast.
Dokumentet tar upp krav på en grundläggande förändring; att minimera de sociala klyftorna (ekonomiska, könsrelaterade och nationella) och att skapa social sammanhållning; att ändra den ekonomiska politiken i grunden; sänka levnadskostnaderna, uppnå full sysselsättning och införa statliga priskontroller – vilket ska prioritera fattiga områden i utkanten av städerna.
Bland kraven finns med att sänka momsen, investera överskotten från skatteintäkter i budgeten till gagn för vanligt folk, stoppa privatiseringarna, höja bostadsbidragen, minska klasstorlekarna i skolan, anställa fler läkare, uttöka vårdplatserna och rusta upp sjukhusen.
Det israeliska parlamentet, Knesset har beslutat att hålla ett extrainkallat möte nästa tisdag om protesterna och kraven.

Hittills har massrörelsen främst samlat judiska israeler. Men under den senaste veckan har ett antal palestinier strömmat till. Ett tält med titeln ”1948” (året då Israel bildades och 700 000 palestinier fördrevs) ledde till häftiga reaktioner och debatt men gav också upphov till diskussioner om de palestinska massornas krav. Medan ultrahögerns tält med krav på ”ett judiskt Jerusalem” och homofoba banderoller revs ned fick 1948-tältet stå kvar.
När ett stormöte med valda delegater från 40 protestläger över hela landet publicerade sin lista över krav ingick två av de viktigaste frågorna för palestinier i Israel: att erkänna och ge lika rättigheter till beduinbyarna i Negev och att utöka gränserna för palestinska städer och byar för tillväxt och bostadsbyggande.
I den judiska fattiga stadsdelen Hatikva undertecknade judiska aktivister med tidigare Likud-sympatier (reaktionärt högerparti) en allians med palestinska aktivister. ”De kom överens om att de hade mer gemensamt med varandra än med medelklassen” skriver bloggaren Dimi Reider på webbtidningen +972 (efter det gemensamma telefonriktnumret för israeliska och ockuperade palestinska territorier). Under protestmarscherna skanderas både de hebreiska och arabiska versionerna av slagorden från Tahrir i Egypten.
Haggai Matar, en känd veteranaktivist mot ockupationen som har suttit i fängelse för vapenvägran skrev: ”Odeh Bisharat, den första arabisktalande att tala på rörelsens massmöten, hälsade den enorma publiken och påminde dem om att kampen för social rättvisa alltid har varit en kamp för det arabiska samhället som har drabbats av ojämlikhet, diskriminering, statlig rasism och husrivningar i Ramle, Lod, Jaffa och Al-Araqib.” Detta möttes inte bara med ovationer från en stor skara på över ett hundra tusen människor. Den stora massan skanderade faktiskt: ’Judar och araber vägrar vara fiender’”.

Samtidigt gör ultrahögern sitt bästa för att försöka piska upp nationalism och hetsa mot palestinier, afrikanska flyktingar och invandrare. En gemensam judisk-arabisk protestmarsch genom fattiga stadsdelar i södra Tel-Aviv, Jaffa och andra platser fick avbrytas efter hot från högerextrema Kahanists. Gemensamma judisk-arabiska tält i Tel-Aviv har också utsatts för fysiska attacker.
Också regeringen kommer att försöka splittra kampen genom tal om ‘judisk enighet’, t ex inför den kommande FN-omröstningen om en palestinsk stat. Utrikesminister Avigdor Lieberman, som leder det rasistiska högerpartiet ’Yisrael Beiteinu’ (”Israel är vårt hem”), har försökt skrämma med palestinska terrordåd.

För högerregeringen och kapitalisterna handlar det om att försvara hela den israeliska maktelitens existens, vilken bygger en form av inofficiell apartheid – en seperations- eller åtskillnadsideologi, vilken regimen har odlat för att hålla arbetarklassen i schack. Med olika ekonomiska och sociala privilegier för en massa undergrupper skiljer de styrande folk åt; muslimska och kristna palestiner från judar; druser från beduiner; ’etablerade’ och infödda israeler från judiska flyktingar; Mizrachis (judar härkomna från Mellanöstern, Kaukasus och Nordafrika) från Ashkenazis (härkomna från judiska samhällen i Tyskland på medeltiden); stadsbor från bybor och så vidare.
Med denna massrörelse är inte bara regeringen och nyliberalismen hotad – utan också den ideologiska grunden för staten Israel i sig självt. Även om massrörelsen ännu inte tagit sig an frågan om ockupationen så innebär klassolidariteten och ifrågasättandet av ’åtskiljandet’ att även den ideologiska grunden för ockupationen av de palestinska territorierna är hotad.

Hur långt och i vilket rikting massrörelsen går är omöjligt att säga, men fullt möjlig att påverka. Vissa i ledningen för rörelsen försöker tala om att den ”fria marknaden” inte är ett problem, andra drömmer sig tillbaka till ”den gamla välfärdsstaten” och få kräver kapitalismens avskaffande såväl som ockupationen av de palestinska territorierna. Men rörelsen radikaliseras snabbt.
En av CWI yngsta medlemmar, blott 12-årige Orr Akta, har blivit något av en tv-stjärna, och en av de främst profilerade socialisterna i rörelsen.
CWI:s roll i rörelsen är att ena judiska och palestinska arbetare, föra fram kraven på ett stopp för ockupationen i rörelsen, avslöja hela det ruttna kapitalistiska och politiska systemet samt föra upp socialismen på dagordningen.

DN1, SVD1, DN2, SVD2, GP1

onsdag 3 augusti 2011

Hur svara den högerextrema terrorn

Högerextremisten Anders Behring Breiviks massaker på Utøya är unik i sin grymhet. Hans terrrordåd dödade 77 personer. Sexton är allvarligt skadade. Direkt efteråt dominerade chock och sorg, samtidigt som många frågor behöver svar. Vad ligger bakom den högerextrema terrorismen? Hur ska arbetarrörelsen svara?

Läs mer

tisdag 2 augusti 2011

Tvångsutvisningar av flyktingar ökar

Ruben Derkert och Hugo Witting från Rättvisepartiet Socialisterna intervjuas i SVT om den omänskliga flyklingpolitiken, kampen mot utvisningarna och om polisens våld.

Se inslaget (börjar 2 min in i programmet)