Den danska högerregeringen, Venstre (moderaterna) och Konservative radade upp hela 5 ministrar till att presentera den omtalade "ghettoplan". Statsminister Lars Løkke Rasmusen säger att det handlar om att ta ner landets värdedebatt till "gatunivån".
Gettoplanen sägs vara en del av integrationspolitiken. Men hela planen består av att frånta en del av befolkningen deras rättigheter. Regeringen pekar ut 29 arbetarområden. Om man är arbetslös ska staten och polisen kunna tvinga barnen till förskolan, trots att den inte är obligatorisk i lag. Om man "väljer" att bo i ett getto får man inte återförenas med anhöriga som söker uppehållstillstånd. Själva defintionen av ett getto är att folk som bor där hålls där, inte väljer att bo där. Regeringen tar ingen hänsyn till bostadssitutionen eller fattigdomen. Enligt planen ska bulldozers jämna hela områden med marken. Men det finns inga planer på nya bostäder eller upprustning av nedgångna skolor eller bostäder. Trots att planen proklameras som Danmarks livlina får den enbart kosta 1 miljon dkr per år och bostadsområde!
Det rasistiska Danskt Folkeparti (DF) hakade på och föreslog förbud mot paraboler och nyhetsmedier som Al-Jazeera och Al-Arabiya vilka ovetenskapligt stämplas som terrorister (Al-Arabiya har själva hotats av Al-Qaida för deras nyhetsrapportrering).
Fler attacker är på väg. DF vill reformera 24-årsregeln (en rasistisk åldersgräns för giftemål om ena partnern inte är dansk medborgare. Innan giftemål godkänns ska 50 000 dkr betalas till staten) till hela 28 år! DF har också i budgetförhandlingarna lagt fram krav på att man måste bo i Danmark i 15 år för att få full rätt till socialbidrag, barnbidrag och förtidspension. De vill dessutom ha ett poängsystem som ska gälla alla danska invånare, ju mer poäng ju större tillgång till det som är kvar av välfärden. Integrationsministern Karsten Lauritzen (V) tycker det låter "intressant" men invänder att det skulle kollidera med regeringens ambition att hålla kvar "duktiga utlänningar" i arbetsmarknaden, m a o billig arbetskraft åt företagen. Rasismen begränsas här utifrån kapitalets behov av vinst.
Högern styr hela den politiska diskussionen i Danmark. Socialdemokareterna och Socialistiskt Folkeparti (Vänsterpartiets motsvarighet i Danmark) anpassar sig konstant. Båda stödjer "gettoplanen" och båda använder högerns språkbruk och problemförklaringar. S integrationstalesperson Henrik Dam Kristensen kallar högerregeringens nya flyktingöverenskommelse med DF som "förnuftig", en överenskommelse som innebär att 24-årsregeln utökas till ännu mer statlig kontroll med poängsystem för par där minst ena partnern är invandrare. För varje politisk fråga S och SF ger efter för högerpopulism och rasism trappar regeringen och DF upp med än mer extremt språk och reaktionära förslag. Idéer om att vänsterns eftergifter kunna balansera tokhögern är en vanföreställning vilken gettoplandiskussionen är ett mörkt bevis på. Efter högerregeringens första utspel följde S och SF på med egna utspel, varefter regeringen kom med ännu hårdare förslag och slutligen DF med ännu mer rasism. SF:s gruppledare i folketinget, Ole Svahn förbereder de sina på att en kommande "röd regering" med S och SF måste söka stöd hos DF. Det föregicks av inviter från fd statsministern Paul Nyrup Rasmussen (S), numer ordförande för de europeiska socialdemokraterna PES och menar att DF kan S "gott samarbeta med". Detta pressar högerregeringens V och K i sin tur att efter nästa val, inte bara låta rasisterna vara stödparti, utan få en plats i regeringen.
Den danska överhetens hetskampanj mot arbetarområden pågår även i Sverige. Mest uppmärksamhet fick Marcus Birro när han målade upp förorten som ”avskärmad, ful, tråkig och meningslös” och beskyllde mordet på Elin Krantz på dessa "stinkande avträdeshögar till getton". Att våldet är mycket större på ställen i innerstaderna som Avenyn eller Stureplan tas ingen hänsyn till. Det är Birro själv som är avskärmad i sin TV-studio, inte den överväldigande majoriteten av storstadsborna som bor i arbetarområden och dagligen tampas med överfyllda skolor och undermålig service.
Allt blir till en fråga om "integration". T o m när personer med utländskt utseende blir måltavlor för en rasistisk skytt i Malmö. Regeringen skickar integrationsmionister Erik Ullenhag (FP) till Rosengård "för att känna av stämningen", inte en justitieminister till brottsplatserna. Lika ologiskt som att skicka en miljöminister ut i skogen när ornotiloger beskjuts i stan. Man vill få det till att det är de som riskerar vara måltavlor för våldsgärningarna det är fel på, inte rasismen och politiken i stort.
Utveckligen i Danmark är ett mörkt exempel som visar hur verklighetsfrånvända borgerliga kolumnster och proffstyckare är - Hanne Kjöller, Olof Ruin, Fredrik Ekelund m fl - vilka flitigt odlar myten att det finns en svensk tabu att diskutera "problemen" med invandring, integration och "mångkulturella samhällets avigsidor", med slutsatsen att bara man lyfter på locket lite så hade rasistiska Sverigedemokraterna och kanske skytten i Malmö också förebyggts. Ungefär som om Hitler hade kunnat stoppas bara de andra partierna tagit "en hård" diskussion om "problemen" med judarna.
För det första finns det ingen tabu i Sverige, allra minst från den välställda politiska högern som gärna moraltalar om vilka svenska värderingar som ska gälla och hur språket ska talas för att undvika att diskutera nedmonteringen av våra skolor, bostadsområden och servicen. Migrationsminister Tobias Billström (M) försvarar massutvisningen av romer med att stämpla dem som "tiggare". Ingen tabu där. I Trelleborg erbjuds SD topposten som välbetald oppositionsråd. Att Emma Widman, Liberala ungdomsförundets ordförande Malmö tycker att "SD är bäst på integration" är ytterligare ett steg i att göra rasismen städad. Folkpartiet i Landskrona har öppnat dörren för samarbete, likaså i Olofström. Förbundssekreteraren för Liberal Mångfald skålade i champagne med Åkesson och såg till att lägga upp på Facebook så det syntes. Kom ihåg att SD inte fanns i Vellinge förrän Moderaterna ville stoppa de ensamkommande flyktingbarnen. Dörren var öppnad. Det gav SD mandat i valet och möjlighet att etablera sig.
För det andra har det danska diskussionsklimat de svenska högerkolumnisterna eftersträvar inte hejdat rasismen - den har istället eskalerat den. Hela likriktingen åt DF:s håll visar detta. Det homofoba och rasistiska våldet ökar drastiskt i Danmark enligt polisen: från 35 fall under 2007, till 175 under 2008 och 366 under 2009. Påpassligt vill nu DF ta bort rasismparagrafen (motsvarande hets mot folkgrupp) ur danska straffbalken då flera av deras egna politiker anmälts.
Danmark tycks alltså inte slippa rasistskt våld för att de "lyft på locket". Inte heller den organiserade nazismen: DNB "marcherar in i Viborg" enligt tidningen Politiken och delar ut "tusentals flygblad i Viborg, Silkesborg, Herning och Holsterbro".
Gettoplanen och de andra attackerna på de sämst ställda i samhället är en mest en avledningsmanöver: anklaga din granne eller arbetskollega för problemen, inte regeringen eller arbetsgivarna. Slå inte uppåt, sparka nedåt. "De fremmende" blir ansvariga för allt från den ekonomiska krisen till att luddet i tvättstugan inte städats bort. Direktörerna kräver en 10-årsplan av nedskärningar, massavskedningar i offentlig sektor och förlängd arbetsvecka. När tidningarna slår fram att de 20 största företagen gjort 37 miljarder dkr i vinst efter första halvåret i år medan klassklyftor och fattigdom ökar, vill regeringen hellre diskutera "integration".
Istället för att mobilisera till enad kamp från vanliga arbetare, oavsett bakgrund, siktar S och SF enbart på makten och köper därav högerpopulismens enkla kosmetika kring "säkerhet" och "trygghet". Enhedslisten, det tidigare radikalare alternativet för arbetare och unga följer i raskt tempo mot höger genom att ge stöd till nedskärningar. Behovet av en genuin och kämpande socialistisk vänster är öronbedövande. Också i Sverige; där Vänsterpartiet fortsätter haka av de socialistiska idéerna, ger stöd till kommunala nedskärningar och fördömer ungdomasprotesterna mot rasistiska SD.
Stiltje passar bäst dem som inte vill ha en förändring av sakers tillstånd och gynnas av sakers tillstånd. Men inget varar för evigt, vilket massprotester och strejker i Frankrike, Italien, Grekland och Portugal visat under året. När arbetarklassen känner av sin egen styrka och ser de verkliga motsättningarna i samhället får nationalism och rasism svårare att slå rot. Först då kan vi börja tala om verklig "säkerhet" och verklig "trygghet" för människor, i form av förbättringar för alla och vunna genom gemensam kamp.
Mattias Bernhardsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.