måndag 30 augusti 2010

3 veckors intensiv valkampanj har gett resultat – Nu kör vi 3 veckor till!

Det är fullt ös i Rättvisepartiet Socialisternas valkampanj i Haninge. 1167 valmanifest har sålts och 365 av de som lovat att rösta på oss har lämnat kontaktuppgifter.
Nära 1 000 valplakat har satts upp. En del rivs ner medan socialdemokraternas plakat får sitta kvar brevid. Sossarnas sabotage visar deras rädsla för RS stora valaktivitet. Men vi sätter upp ännu fler plakat!
Under veckan har RS besökt hemtjänst, äldreomsorg och förskolor runt om i Haninge för att sätta sig in än mer i de frågor personalen tycker är viktiga.
3 veckor kvar till valdagen! Nu behövs ännu mer. Hjälp till du också! Ring 0735-090684
Plakatgänget har jobbat hårt och är på väg ut i natten hundratals plakat!
På väg till dörrknackning i Valla
RS valbord
Valaktivitet i Haninge C
Valaktivitet i Jordbro

fredag 27 augusti 2010

Livlig barnvagnsparad i Haninge

Barnvagnsparaden i Haninge samlade ett 40-tal deltagare. Plakat målades på torget och flera tal hölls. Stämningen var på topp under hela manifestationen och när väl paraden skulle marschera iväg radades ett tiotal barnvagnar upp. Skramelburkar och andra musikintrument delades ut. Ljudet från paraden ekade i gångtunlarna, och in i kommunhuset dit paraden gick. De skyltar som barnen målat lämnades in som post till Martina Mossberg (M), ansvarig politiker för Haninges förskolor. Krav som stod på skyltarna var bland annat: max 15 barn per barngrupp! Mer pengar till förskolan!
Joel Eriksson

Lina Thörnblom, Rättvisepartiet Socialisternas 2:a namn på kommunvalsedeln talar
Joel Eriksson, Rättvisepartiet Socialisternas 4:e namn på kommunvalsedeln talar

onsdag 25 augusti 2010

Gå med i Barnvagnsparaden!

Gå med i Barnvagnsparaden
för mer pengar till förskolan
– Kräv ökad personaltäthet
och mindre barngrupper!

Torsdag den 26 augusti på Poseidons torg.
Start kl 15.00. Avmarsch kl 16.00. Slut kl 16.30.

"RS är ett parti som verkligen gör något"

Agnes von Rosen, 19 år är ny medlem i Rättvisepartiet Socialisterna (RS).

– Jag har känt till RS i fem-sex år och jag var med i Elevkampanjen 2005, men det har aldrig blivit av att jag gått med förrän jag stötte på er nu igen i valkampanjen.

– De frågor som jag tycker är viktigast är kvinnokamp, att stoppa privatiseringarna och kamp mot rasismen. Jag håller med om allt som RS står för och det är ett parti som verkligen gör något.

Intervju: Sanna Tefke

tisdag 24 augusti 2010

Debatt om barn och ungas situation i Haninge

I måndags deltog Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot i Haninge, Lina Thörnblom i Rädda Barnens politikerutfrågning och debatt på Kulturhuset mellan de politiska partierna. Till grund för utfrågningen var Rädda Barnens rapport om situationen för Haninges barn och unga.
När Rädda Barnens Annika Nilsson föredrog rapporten och kritiserade att skolklasserna i Haninge är större än i andra kommuner och är en orsak till sämre studieresultat, avbröt Barn- och utbildningsnämndens ordförande Martina Mossberg, Moderaterna (M) i ett utfall: "Var har du hittat den forskningen?!". "Folkhälsoinstititutet" svarade Annika Nilsson.
Klasstorlekarna spelar ingen roll alls menar Moderaterna. På så sätt kan de genomföra
nedskärningar och ha klasser med över 40 elever. Men då begärde 13-åriga Josefin Andersson ordet:
– I små klasser finns det oftas bra sammanhållning. I stora klasser blir det mer gruppindelningar och mobbning, sa Josefin.
– För stora klasser är också en orsak till de höga ljudnivåerna, huvudvärk och sämre studieresultat, tillade Lina Thörnblom från Rättvisepartiet Socialisterna som själv berättade hur man kunde få vänta två dagar på att få hjälp av läraren när hon gick i skolan i Brandbergen.
All forkning visar att större klasser är sämre. I Haninge beställde därför högerledningen "sin egen forskning" presenterat på fyra sidor där man inkluderat små specialklasser för elever som har det svårt för att fabricera fram ett negativt samband mellan små klasser och studieresultat(!).
Debatten bestod främst av ryggdunkningar emellan de etablerade partierna och den mest använda frasen var "jag håller med dig Martina" (M) efter att man talat om hur bra Haninges skolor var.
När Lina Thörnblom (RS) fick ordet fördes fokus istället till verkligheten ute på skolorna:
– Elevpengssystemet och konkurrensen mellan skolor gör att många skolor försöker tysta ner mobbning och sexuella trakasserier för att inte tappa elever, var ett exempel Lina Thörnblom (RS) kunde visa efter hennes erfarenheter som aktiv i Elevkampanjen på skolorna.
När Lina Thörnblom (RS) kritiserade att det saknades skolsystrar och elevvård på skolorna begärde Martina Mossberg (M) replik och rättade: "vi har skolsystrar på alla skolor".
– Men de är inte på skolan varje dag, när de väl är där är de begravda i pappersarbete och har inte tid för många elever, replikerade Josefin Andersson från läktaren.
– Du har en dålig skolsyster! blev Mossbergs (M) instinktiva svar utan någon som helst kommentar över den arbetsbörda som ökat på skolpersonalen på senare år.
Debatten var en uppvisning av hur de etablerade partierna lever i helt skilda världar från elever, föräldrar och skolpersonal. FP, MP, KD, S och C hade inga stora meningsskiljaktigheter mot M under debatten. V och rasistiska SD dök aldrig upp. Rättvisepartiet Socialisterna och Lina Thörnblom var ensamna i panelen att resa frågan om resurser och att det behövs kamp för att få förbättringar för dagens unga.
Lina Thörnblom, Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot i Haninge: tredje från vänster

måndag 23 augusti 2010

Det behövs mer stöd till unga!

Rättvisepartiet Socialisterna träffade X-cons

Från vänster: Taylan Bayram, Mattias Bernhardsson, Dervis Aksay, Simon Jobe och Robin Appelqvist

Ungdomar behöver fritidsgårdar att vara på, kostnadsfri och lättillgänglig sport samt kulturella aktiviteter. Men många ungdomar från svåra förhållanden behöver mer. Offensiv (Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning) har träffat X-Cons Haninge som hjälper ungdomar och äldre att ta sig ur missbruk och kriminalitet.
– Häromveckan kom en 15-årig kille till mig och berättade att han mår dåligt. Han har rökt sedan han var 13 år och han vet fortfarande inte vad han röker. Han har panikångestattacker och vill skrika, men kan inte. Äldre killar tvingar honom både att röka och att förvara knark hemma hos sig.
För ett tag sedan fick han ett sms som sa ”du är med oss nu”, berättade Dervis Aksay från X-Cons.
Dervis Aksay är ordförande i X-Cons Haninge och har ett förflutet både som kriminell och missbrukare. Nu hjälper han andra att komma bort från droger, alkohol och kriminalitet.
– Vi söker upp folk, vi väntar inte på att folk ska komma till oss. Vi besöker anstalter, behandlingshem, skolor och nattvandrar.
X-Cons är en utbrytning från KRIS (Kriminellas revansch i samhället), och startade först i Stockholm. X-Cons i Haninge startades upp av 11 personer 2008 och byggde först på enbart ideellt arbete. Idag har X-Cons Haninge 300 medlemmar och de är fyra anställda och en praktikant. Arbetet handlar mycket om att skapa ett drogfritt socialt nätverk, att organisera aktiviteter och erbjuda olika program, som t ex ART där man tränar på att kontrollera sin ilska och öka sin sociala kompetens.
– Av våra medlemmar så är det 70 procent som inte faller tillbaka, till skillnad från behandlingshem där 8 av 10 får återfall, berättade Dervis. Det är också många tjejer som kommer till X-Cons, på fotbollsturneringen i Jordbro var hälften tjejer.
Offensiv frågade Dervis, Simon Jobe, Robin Appelqvist och Taylan Bayram i X-Cons vad de skulle vilja se för politiska förändringar. Att allt fler ungdomar mår sämre kopplar de till försämringar i samhället, med neddragningar på ungdomars skola och fritid och de ökade klyftorna i samhället.
– Det finns 13-åringar som redan röker hash, inkludera organisationer som X-Cons på fritidsgårdarna, tyckte Simon. Det behövs också fler aktiviteter.
– Stöd till ensamstående föräldrar och till utsatta för hedersförtryck, de har ofta ekonomiska problem. Det är svårt för barnen också, sa Dervis.
När politikernas nattvandring kom på tal så utbröt en del skratt. ”Vad ska dom göra?”. Det behövs riktiga fältassistenter och organisationer som känner ungdomarna och som jobbar vidare med ungdomarna till att nattvandra, inte politiker som inte ens bor i området. När RS-kandidaterna Mattias Bernhardsson och Joel Eriksson grep en våldtäktsman i Jordbro 2006 var det för att de bor där och ingrep en kväll på vägen hem.
– Vi ”nattvandrar” där varje kväll, ändå så försöker politikerna smutskasta oss för att vi inte går med i deras nattvandring där de dessutom ville att vi skulle gå tillsammans med rasisterna i Sverigedemokraterna! berättade Mattias Bernhardsson, kandidat för Rättvisepartiet Socialisterna i årets val. X-Cons Haninge har växt upp fort, vilket visar på behovet, och hoppas på mer stöd och möjligheter att få uppdrag.
Intervju: Lina Westerlund

Andrés Astudillo Silva,

Kandiderar för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge kommunval, är fotbollstränare & fritidsledare i Brandbergen

"I mina fotbolls­lag finns killar & tjejer från hela världen. Men vi saknar fotbolls­plan. Jag vill kämpa för en satsning på hela fören­ingslivet & motverka gäng­rekrytering & droger”.


RS STÅR FÖR:
• Fritidsgårdar ska ha kvälls & helgöppet. Fler anställda.
• Fler parklekar
• Satsa på kulturarbetare & bibliotekarier
• Satsa mer på de små föreningarna – inte bara elit
• Ny fotbollsplan i Brandbergen
• Satsa på tjejers fritid & idrott
• Återuppta den nedskurna fältverksamheten
• Öka resurserna till barn- och ung­domsvården

FAKTA
>> Haninge satsar minst pengar på ungas fritid i hela Stockholms län – 50 kr/invån­are jämfört med 116 kr i Tyresö.
>> Den förra kommunledningen (S & FP) asfalterade över Brandbergen IF:s fotbollsplan och Jordbro har inte ens en egen fotbolls­förening. I Jordbro, ”där det bor många invandrare... saknas den folkrörelsekultur som finns i Sverige” var förvaltningens rasistiska förklaring mot att satsa på föreningar.
>> Kommunalrådet Gilbert De Wendel (M) sa i lokaltidningen att det behövdes ett ”terrorkrig” mot ungdomar som klottrar och slåss.

fredag 20 augusti 2010

Fart och entusiasm i RS valkampanj


Efter nästan två veckors valkampanj har Rättvisepartiet Socialisterna (RS) i Haninge sålt 700 valmanifest och delat ut 20 000 flygblad i brevlådor. 20 personer har anmält intresse att gå med i partiet. Medan de andra partierna fortfarande lyser med sin frånvaro på gator och torg har RS torgmöten dagligen runt om i Haninge: Handen, Jordbro, Västerhaninge, Vendelsö, Brandbergen mm.
På lördag deltar RS på Haningedagen nere vid Rudan (Handens pendeltågsstation) med bord och kampanj. På lördagskvällen och natten mot söndag kommer hundratals valplakat sättas upp runt om i Haninge. På måndag deltar RS kommunfullmäktigeledamot Lina Thörnblom i debatt mot de andra partierna om de stora barngrupperna (Kulturhuset kl 18.00). Söndagen den 29 augusti delar vi ut valrörelsens andra massflygblad i 20 000 dörrar.
RS valkampanj sker på gator och torg av medlemmar och sympatisörer. Kom med och hjälp till du också! Ring 0720-439968.


Valflygblad på Turkiska

Oyunu Rättvisepartiet socialisterna ver!

Rättvisepartiet Socialisterna diğer partilerden farklıdır. Rättvisepartiet seçimlere katılan

sosyalist ve mücadeleci olan tek partidir. Biz herkezin iş hakkı için, işçilerin gelirinin yaşam

şartlarına uygun düzeylere getirilmesi için ve okullara ve sağlık setörüne yatırım yapılması

için mücadele ediyor ve bütün bu talepleri zenginlerin ve büyük firmaların ödemesi gertiğini

vurgulayarak bu amaçta kampanyalar düzenliyoruz. Biz temsilcilerimizin işçi maaşı ile

yaşıyacağına dair söz veren tek partiyiz.


Läs mer

torsdag 19 augusti 2010

Sluta snåla på äldreomsorgen!

Nu får det vara slut på snålandet inom äldreomsorgen. Det ska inte göras avvägningar mellan kostnaden för hjälpmedel/arbetsredskap och personal.
Jag har en närstående som bor på särskilt boende.
Det händer ofta att jag måste hjäl­pa till med allehanda sysslor som att duka, servera och liknande när jag kommer på besök. En gång fick jag t o m ta hand om anhöriga till en avliden person, då de två i personalen tog hand om en boende, där de måste vara två som hjälps åt.
Eftersom jag är på besök 5-6 gånger per vecka har jag lärt känna de boende och deras anhöriga.
På helgerna är det också två perso-nal, som ska ta hand om alla morgon­göromål och om då en ringer sig sjuk, får denna enda som är där då klara sig bäst den kan tills man efter mycket arbete lyckats få in en ersättare, som då kanske inte kommer förrän klock­an halv 10. Då får de boende ligga kvar länge i sina sängar och vänta på frukost.

Med två i personalen är det också svårt att kunna låta de boende få sin rättmätiga utevistelse, eftersom ingen boende får lämnas ensam.
Försök själv tänka tanken att få ut t ex sex rullstolsburna och tre rollatordrivna boende.
På ingen avdelning av denna sort borde det få finnas MINDRE än tre personal på varje pass mellan kl 7 och 22.


Mi Alforsen
kandidat för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninges kommunalval

tisdag 17 augusti 2010

Valflygblad på Polska

Głosuj na Rättvisepartiet Socialisterna
RS jest partią zupełnie odmienną od innych partii politycznych. Rättvisepartiet
Socialisterna (RS) jest jedyną partią, która walczy o prawa i interesy ludzi pracy i ma
socjalistyczny program na tegoroczne wybory. Bierzemy udzial w walce o praw
wszystkich ludzi pracy do godziwej pensij, oraz na rzecz odbudowy szkolnictwa i
ochrony zdrowia. Uważamy, że to bogaci powinni ponieść odpowiedzialność za
kryzys. Jako jedyna partia obiecujemy, że przestawiciele naszej partii,

Läs mer

måndag 16 augusti 2010

Stor och inspirerande valupptakt för RS Haninge

Sanna Tefke, RS-kandidat och vårdbiträde

Det var en livlig skara på 50 vuxna plus barn som deltog på Rättvispartiet Socialisternas valupptakt i Haninge förra lördagen. Inspirerande tal gavs från kandidaterna och efteråt serverades det mat.

Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamöter Mattias Bernhardsson och Lina Thörnblom var första talare att presentera RS politik och valkampanjen:

– Folkpartiet har sin vallupptakt på Berns (som står under facklig blockad efter de sparkat sju papperslösa städare) och det kan inte bli tydligare att de är ett arbetsgivarparti. Det behövs gemensam kamp för jobben, sa Mattias Bernhardsson och berättade om den viktiga vilda strejken på Lagena förra året.

– Varslen på Lagena berodde till stor del på stora felinvesteringar av cheferna som arbetarna varnade för inte skulle fungera. Vi måste föra fram, inte bara krav på förstatligande för att rädda jobben, utan vi måste kräva demokratisk kontroll underifrån av de anställda, arbetsplatsens verkliga experter, dundrade Mattias Bernhardsson och visade hur 27 miljoner kunde sparas in på konsulter i kommunal verksamhet och istället satsas på barn- och äldreomsorgen.

– När vi i RS har besökt förskolor i Haninge så är det vanligt att personalen känner att de inte räcker till. En barnskötare i Jordbro berättade att de gör utflykter en eller två gånger per termin för att de är för få för att det ska vara tryggt, berättade Lina Thörnblom och pekade på hur kommunens samlade överskott kan användas för att anställa 350 nya barnskötare och förskollärare.

Därefter följde tal från ytterligare fyra av RS kandidater; Joel Eriksson berättade om skolstriden 2007 där 100 lärarjobb räddades, Sanna Tefke om situationen inom äldreomsorgen och Mi Alforsen om attackerana på arbetslösa och sjukskrivna.

– Jag har betalat in till a-kassan hela mitt yrkesverksamma liv, och då ska jag inte behöva bli kallad för bidragstagare! Det är det värsta uttryck jag vet, sa Mi Alforsen, kandidat för RS, som blev arbetslös när hon var 54 år och nu jobbar ideellt på Träffen i Jordbro.

– Vi stödjer fullt ut de stridbara lagerarbetarna och vi kämpar för fasta jobb och rätt till heltid. Det behövs kämpande demokratiska fackföreningar med en egen arbetarpolitik som vågar utmana makthavarna, sa Lina Westerlund i insamlingsappellen. Insamlingen till valfonden gav hela 9 257 kronor! Men mer kommer också att behövas för att RS ska kunna bli återvalda som ”folkets spioner i kommunfullmäkte” i Haninge och Luleå samt i fler kommuner i landet.

På mötet deltog också en kommunfullmäktigledamot för Vänsterpartiet som nu petats ner på deras kommunala lista för att hon motsätter sig högervridningen inom V. RS står för att det behövs ett nytt kämpande arbetarparti, kom med i kampen du också! • Rösta på Rättvisepartiet Socialisterna • Bli aktiv i RS • Hjälp till i valkampanjen • Skänk ett bidrag till valfonden

RS Haninge


Mattias Bernhardsson, kommunfullmäktigeledamot och RS 1:a namn

Lina Thörnblom, kommunfullmäktigeledamot och RS 2:a namn

Mi Alforsen, RS-kandidat och ideelt arbetande eldsjäl i Jordbro

söndag 15 augusti 2010

Kamp mot kvinnoförtrycket

Nej till pigjobb, vårdnadsbidrag & otrygga jobb • Stoppa mäns våld mot kvinnor
Deltidsarbete, tung arbetsbelastning, sjukskrivning och låg inkomst är vardag för arbetarkvinnor. Det finns ett strukturellt förtryck av kvinnor i hela världen. Kvinnor får lägre lön än män, utför mer obetalt arbete i hemmet och utsätts för sexuella trakasserier och våld.
Det har skett ett bakslag för jämställd­heten de senaste åren. Högerregeringen står för en kvinno- och arbetarfientlig politik med bakåtsträvande reformer som pigavdrag och vårdnadsbidrag.
Kvinnofientlig högerpolitik
Kapitalismen gör vinster på kvinnoförtryck, t ex genom lönediskriminering, porrindustri, människohandel och oavlönat hushållsarbete.
161 000 fler kvinnor har blivit fattiga efter nära fyra år med Reinfeldts högerpolitik. Fattigdomen bland barn till ensamstående föräldrar har ökat från 19 procent 2006 till 30 procent 2009.
Att de kvinnodominerande yrkena är de lägst betalda är en del av kvinnoförtrycket. Kvinnor tjänar bara 83 procent av mäns löner (omräknat till heltid).
1 258 anställda i Haninge kommun, flest kvinnor, har vikariat, visstids- eller timanställning istället för fast jobb. 25 procent av de fast anställda kvinnorna arbetar deltid.
Regeringens vårdnadsbidrag är en kvinnofälla. Av de 201 som tagit ut bidraget i Haninge var 196 kvinnor och 5 män. Bidraget gör det svårare för kvinnor att få utbildning och eget jobb. RS vill avskaffa vårdnadsbidraget och istället införa sex timmars arbetsdag och delad, förlängd och 100-procentig föräldraförsäkring. Barnomsorgen måste byggas ut kraftigt.
Sexuella trakasserier är en del av kvinnors vardag. Var sjätte kvinna utsätts årligen för sexuella trakasserier i arbetet.
Mäns våld ökar
RS och Elevkampanjen deltar i kampanjen Vägra Kallas Hora med kampanjer och lektioner på skolor och arbetsplatser. Våldtäkter och sexuella trakasserier är brutala uttryck för kvinnoförtrycket. Mäns våld mot kvinnor ökar.
Kvinnojouren i Haninge är i akut behov av pengar, de flesta jobbar ideellt och skyddslägenheterna räcker inte till för alla kvinnor och barn som flyr mäns våld. Förra året nekades 40 procent av de som behövde skyddat boende.
RS samlade till demonstration utanför kommunfullmäktige mot mäns våld mot kvinnor och lämnade över namnunderskrifter för våra krav.
De andra partierna, från M till S & V röstade mot. De röstade även emot vår motion för sexuellt likaberättigande för hbt-personer (homo, bi, trans).
100 år av socialistisk kamp
Hatbrotten mot hbt-personer ökar. Hälften av alla hbt-personer vågar inte vara öppna på sin arbetsplats. Det finns fortfarande läroböcker som beskriver homosexualitet som något avvikande. Trots juridiska framsteg krävs kamp. Med HBT-socialisterna vill vi bygga en kämpande hbt-rörelse.
Socialister startade kvinnodagen 8 mars för 100 år sedan och fortsätter kampen. Vårt mål är ett socialistiskt samhälle fritt från förtryck. Idag är behovet av att bygga en ny kvinnorörelse akut.
RS står för:
>> Lika lön för lika arbete
>> Bort med otrygga anställningar – rätt till heltid
>> Nej till pigjobb – slopa skatte avdraget för hushållstjänster
>> Avskaffa vårdnadsbidraget – inför förlängd & 100 procent föräldraför säkring
>> Fler anställda & skyddade lägenheter till kvinnojouren
>> Förtur i kommunens bostads kö för kvinnor som flyr
>> Bättre belysning & mer trygghets åtgärder
>> Utbildade fältassistenter för nattvandring
>> Självförsvar för tjejer i skolan
>> Hbt- och genusperspektiv i undervisningen

Karin Wallmark
Kandidat på Rättvisepartiet Socialisternas Haninge-valsedel. Journalist på tidningen Offensiv & aktiv i HBT-socialisterna.
"Vi kräver resurser till skolorna för att kunna stoppa homofobi och könsmobbning samt erbjuda hbt-kompetens till alla kommunanställda. Vi kämpar för att stoppa hatbrotten, avskaffa heteronormen och förtryckande könsroller.”





Valflygblad på Arabiska

RS( حزب العدالة الإشتراكین ) Rättvisepartiet Socialisterna صوّت ل

مختلف تماماً عن كل الأحزاب الأخرى. فھوالحزب الإشتراكي المناضل الوحید لإنتخابات ھذا العام، فنحن RS إنَّ

نشارك في النضال من أجل حقوق العمل والمستوى المعیشي، ومن أجل تأمین میزانیة أكبر لأغراض التربیة والتعلیم،

ومن أجل حقوق الطفل والمسنِّین ، ولكي یدفع الأغنیاء وأصحاب رؤوس الأموال لذلك فنحن الحزب الوحید الذي وعد

جمیع مرشحیھ لأن یعیشوا كما یعیش العمال (المستوى المعیشي).


Läs mer

fredag 13 augusti 2010

Strålande rivstart för valkampanjen i Haninge

I måndags började Rättvisepartiet Socialisternas valkampanj i Haninge. Inga andra partier har ännu synts till. Vi har haft strålande resultat. 415 personer har köpt valmanifestet, ett 20 sidor fullspäckat valprogram vilket inga andra partier kan visa upp. Av de som hittills lovat att rösta på RS har 166 st lämnat kontaktuppgifter. Detta kallar vi R100 (röstar på RS 100 procent) vilket hjälper oss att se hur det går i valkampanjen. Vi har också fått 6 nya som är intresserade av medlemsskap i partiet.
– Vi får väldigt bra respons och stort stöd bland folk. Många säger att de redan bestämt sig att rösta på oss för att vi kämpar och inte bara pratar, säger Lina Thörnblom, Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot och andranamn på kommunvalsedeln.
Mitt i Haninge, kommunens enda tidning, strök partinamnet när de för en gångs skull den här veckan publicerade en insändare av en kandidat. Vi får ingen gratisreklam. På söndag delar medlemmar och sympatisörer ut 20 000 flygblad i Haninges hushåll. Ring 0720-439968 för att hjälpa till!











onsdag 11 augusti 2010

Politiker ska leva på arbetarlön!

Rättvisepartiet Socialisterna är det enda parti i årets val som står för en socia­listisk arbetarpolitik. Vi skiljer oss från alla riksdagspartier som i mer eller mindre grad står för högerpolitik. Samma politiker som beordrar nedskärningar höjer sina egna löner och lever som pampar.
Sänk politikerlönerna
Det är en skandal att kommunstyrels­ens ordförande Gilbert De Wendel (M) är den 9:e bäst avlönade kommunpolitikern i landet med sina 68 594 kr i månaden, medan Haninges skolor tillhör de fattigaste i landet och de kommunanställdas löner är bland de lägsta.
Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamöter ger sina arvoden till partiets kampanjer. När vi valdes in i Haninge kommun 2006 var vårt första förslag i kommunfullmäktige att sänka politikernas löner och arvoden med 55 procent. Alla de andra partierna röstade mot oss, även vänster­partiet.
Demokratisk kontroll
Dagens samhälle styrs av en marknads-­­diktatur, där makten finns hos storföretag och banker, inte i folkets händer.
RS står för ett socialistiskt alternativ, där samhällets stora rikedomar och naturtillgångar ägs gemensamt och demokratiskt, inte av ett fåtal rika som lever på majoritetens arbete. Arbetsplatser ska styras demokratiskt av de anställda, de verkliga experterna, inte av aktieägare utan kompetens eller konsulter. Politiker ska leva på arbetarlön och kunna avsättas om de sviker löften.

Socialism behövs för att rädda klimatet


Martin Wihlén,
kandidat på Rättvisepartiet Socialisternas Haninge-valsedel
bor i Tungelsta och är aktiv i kampanjen “Unga kräver jobb och grön framtid”
"Det behövs klimatjobb inom kollektivtrafik, forskning, vind­kraft, solenergi, klimatanpassning av bostäder och mycket mer”


Klimatförändringar och miljöförstöring hotar hela världen. 2 av 3 ekosystem på jorden är skadade. Extrem torka, översvämningar och bränder skapar svält och miljoner flyktingar.
Om inget görs kan den globala temperaturen öka med 6 grader eller mer och hota vattenförsörjningen för hälften av jordens befolkning.
Kapitalismen bär ansvaret
Kapitalismens jakt på vinster står i vägen för verkliga åtgärder. Istället för att minska utsläppen har storföretagen kunnat öka sina utsläpp genom handel med utsläppsrätter. Vattenfall bygger 50 nya smutsiga kolkraftsverk i Europa.
Redan med dagens teknik och stora rikedomar skulle klimatförändringarna kunna hejdas. Men så länge kapitalisterna får bestämma kommer samhällets resurser fortsätta satsas på olja och vapen istället för på miljö. Vad som behövs är en global omställning till miljövänlig produktion i den stora majoritetens intresse.
Transporterna står för 70 procent av utsläppen i Haninge. Trots detta satsar borgarna miljarder på motorväg. Söder­törns­leden ska dras genom Glöm­sta­dalen, vid Flemingsbergsvikens våt­marks­anläg­g­ning och sjön Orlången. Miljöeffekterna har inte utretts. RS vill istället satsa på gratis och utbyggd kollektivtrafik i hela Stockholm.
Vi vill också planera transporterna, t ex till och från köpcentrum och företags­parker. Lyckade försök i Uppsala och Linköping visar att avgasutsläppen i stadskärnan från transportfordon minskade med 50 procent.

Masskamp behövs
Miljonprogrammets bostäder behöver renoveras och klimatanpassas. Istället låter borgarna rekordmånga ungdomar gå arbetslösa, vilket är ett stort slöseri när unga vill ha jobb och behoven av klimatåtgärder är oändliga. Vi vill skapa 500 nya klimatjobb i Haninge.
Det behövs mass­kamp från fackföreningar och sociala rörelser världen över.

RS står för:
>> 500 nya klimatjobb i Haninge
>> Nej till nya motorvägar – ja till gratis & utbyggd kollektiv­trafik
>> Lånecyklar vid knytpunkter
>> Planera transporterna
>> Renovera & klimatanpassa miljonprogrammets bostäder
>> Producera biogas av sopor istället för att bränna dem
>> Satsa på förnyelsebar energi som vind- och solkraft, utan privata vinst­intressen – nej till kärnkraft
>> Förstatliga fordonsindustrin för klimatomställning under demokratisk kontroll

Vi kräver värdig mat på äldreboendena!

Mattias Bernhardsson, Rättvisepartiet Socialisterna i kommunfullmäktige,
debatterar mot storköksmat i äldreomsorgen

Nej till storkök och flygplansmat på Haninges äldreboenden säger Rättvisepartiet Socialisterna.
När Mattias Bernhardsson, Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot i Haninge besökte demensboendet Ros-Anders Gård i Tungelsta kom det fram att personalen fruktade att deras kök ska läggas ned. Idag lagar personalen mat efter de äldres önskemål. Men de borgerliga partiernas planer på att införa storkök kan komma att innebära att tråkiga och smaklösa förpackningar byter ut den lokalt tillagade husmanskosten.
Mattias Bernhardsson (RS) utfrågade även äldreomsorgsnämndens ordförande Kjell Bjerrehorn (FP) om köket i kommunfullmäktige:
– Storkökstillagad mat och flygplansmatpaket är sämre för de äldre. Idag är undernäringen mer utbredd på boenden än bland de äldre som bor kvar hemma. Maten ska lagas på plats och efter de äldres önskemål, sa Mattias Bernhardsson (RS).
Kjell Bjerrehorn (FP) svarade att inget sådant var bestämt men att en koststrateg var anställd för att göra en plan för hela äldreomsorgen. Dessutom, tyckte han, var det ”inte alls något fel på flygplansmat”. Att äldre har svårare att finna aptit fanns det ingen förståelse för. RS kommer att hålla kontakten med personalen på Ros-Anders Gård och agera om köket hotas.

Länk: Skandalmat på äldreboende

Valflygblad på Engelska

Vote for Rättvisepartiet Socialisterna

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) is completely different from all other parties. RS is the only fighting, socialist party in this year’s election. We participate in the struggle for everyone’s right to a job and a living wage, more money to education, child- and elderly care, for politics where the rich and big buisness pays. We are the only party where all candidates promise to live on a worker’s salary.

Läs mer

Valflygblad på Franska

Vote Rättvisepartiet Socialisterna
RS est un parti complètement différent des autres. Rättvisepartiet socialisterna est le seul parti socialiste de lutte se présentant aux élections. Nous menons la lutte pour le droit au travaille et pour un salaire permettant de vivre, pour le renouvellement de l'éducation et des services sociaux, pour une politique où les riches et les grands entreprises payent. Nous sommes le seul parti dont tous les candidats certifient qu'en cas d’élection ils recevront un salaire équivalent à ce que gagne un ouvrier.

Valflygblad på Ryska

Голосуйте за
RÄTTVISEPARTIET SOCIALISTERNA

RS отличается целиком от всех других партийю Rättvisepartiet Socialisterna (RS) - единственная борющая партия во выборах в этом году. Мы участвуем в борьбе за то, что все получили право на работу и достаточную зарплату, за обновление школ и заботы, и за то, что богатые и крупные фирмы платили за это. Мы - единственная партия, в которой все кандидаты обещают жить на рабочую зарплату.

Läs mer

Valflygblad på Spanska

Vota por Rättvisepartiet Socialisterna
Rättvisepartiet Socialisterna es completamente diferente de los otros partidos. Somos la única alternativa socialista en las elecciones de este año en Suecia. Luchamos por el derecho al trabajo, por el derecho al salario digno para vivir, por la reconstrucción de las escuelas, por la mejora de los servicios sociales y por una política donde los ricos y las grandes empresas deben pagar su propia crisis. Nosotros, RS, somos el único partido cuyos candidatos se comprometen a vivir con un salario igual al de un trabajador común.

Valflygblad på Persiska

به حزب عدالت _ سوسیالیستها Rättvisepartiet Socialisterna رای دهید !
حزب عدالت (RS) حزبی متفاوت با کلیه احزاب دیگر است . RS تنها حزب مبارز و سوسیالیستی در انتخابات امسال است . ما باخواست حق کار برای همه و با برخورداری از حقوقی مکفی که پاسخگوی نیازهای زندگی است، با خواست مجهز کردن مدارس و بخش مراقبتهای اجتماعی در این عرصه شرکت می کنیم. ما خواهان سیاستی هستیم که تحت آن هزینه مخارج جامعه بر دوش ثروتمندان و شرکتهای بزرگ باشد. ما تنها حزبی هستیم که تمامی کاندیداهایش متعهد شده اند که حقوقی معادل حقوق یک کارگر دریافت کنند.
در شهر لولئو و در کمون هانینگه، RS در کمون نماینده دارد. ما بهمراه دانش آموزان و پدر و مادرها برعلیه کم کردن بودجه مدارس اعتراض سازمان می دهیم. ما بهمراه کارکنان کمون _ نظافتچیها، کمک بهیارها و سایر شاغلین کم درآمد برعلیه خصوصی سازیها و بدتر شدن شرایط کاری مبارزه می کنیم .

måndag 9 augusti 2010

Rätt till plats i förskolan är som rätten till bord på Operakällaren, säger Moderaterna!

Lina Thörnblom och Mattias Bernhardsson, Rättvisepartiet Socialisternas toppnamn på valsedeln i Haninge, kräver upprustning av Haninges förskolor


I vilken värld lever grund- och förskolenämndens ordförande Martina Mossberg, Moderaterna egentligen? I en debatt i Haninge kommunfullmäktige om att de flesta barn inte får plats på den förskola föräldrarna valt, tyckte Mossberg att: “om jag skulle vilja gå på Operakällaren och äta middag och de inte har plats, då kan jag inte stå och kräva att jag ska äta där. Ungefär samma sak ska gälla förskolorna”!

Vanliga föräldrar oroar sig över barnens välmående och hur pengarna ska räcka till, inte om det finns bord på lyxrestaurang!

Rättvisepartiet Socialisterna tar strid för att rusta upp barnomsorgen i Haninge. Efter 10 år av nedskärningar från både moderatledda och socialdemokratiska styren går de anställda på knäna.

Det behövs fler anställda och mindre barngrupper. På en fjärdedel av småbarnsavdelningarna trängs 17 barn eller fler. På fritidshemmen går det 23 barn per anställd.

Vi i Rättvisepartiet Socialisterna anser att det behövs 350 nya jobb i barnomsorgen och 200 fler anställda i grundskolan. Det behövs för att förbättra de anställdas arbetsmiljö, barnens trygghet och för att fler barn får plats i den förskola föräldrarna valt.

För två år sen tog vi i Rättvisepartiet Socialisterna initiativ till stora protester och skolstrejk med lärare, elever och föräldrar. Kommunledningen tvingades då skjuta till 54 miljoner till skolorna. En röst på Rättvisepartiet Socialisterna i kommunvalet 19 september är en röst för fortsatt kamp.


Mattias Bernhardsson

kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge

Valkampanjens första massflygblad!



Valkampanjens första massflygblad lämnas nu till tryck. Våra flygblad är betalda av frivilliga bidrag och delas av våra medlemmar och sympatisörer, till skillnad från de andra partierna som använder skattebetalarnas pengar för att få dem utdelade. Vi delar flygbladen till hushållen i Haninge på söndag den 15 augusti. Kom till valupptakten (se annons i högra spalten under "Aktuellt") för att få flygblad. Alla som kan hjälpa till att dela flygblad får gärna meddela detta. Ring 0720-439968 eller maila på rs@socialisterna.org.

Protest vid Migrationsverket: Låt Laziz och hans familj stanna i Sverige!


I måndags protesterade stödgruppen “Låt Laziz och hans familj stanna i Sverige” utanför Migrationsverkets kontor i Solna. Familjen Sharifov hotas med utvisning till Kazakstan. 2008 flydde de undan polisens trakasserier och det våld på gatan som drabbar många som tillhör den uzbekiska minoriteten.
Mattias Bernhardsson och Lina Thörnblom, som sitter i kommunfullmäktige i Haninge för Rättvisepartiet Socialisterna, har fått en tredjedel av alla ledamöter att skriva under namnlista för att familjen ska få stanna. Båda talade också på demonstrationen:

– I beslutet att avslå asylansökan skriver Migrationsverket att trakasserierna och våldet utförts av enskilda
personer inom polisen och att familjen ska söka skydd hos kazakiska myndigheter. Men alla andra, t ex Amnesty International, visar att det är myndigheterna det är fel på; polisen har trappat upp sina trakasserier, tortyr är fortsatt utbrett och straffas inte samt att erkännanden från tortyr rutinmässigt accepteras i rättsalarna, redogjorde Mattias Bernhardsson och krävde att familjen omedelbart skulle få asyl.
Barnen och mamman har också utsatts för våld av pappan i familjen och fick under en tid skyddat boende. Att utvisa familjen tillsammans med pappan är otänkbart. I Kazakstan saknas skydd för kvinnor som utsätts för våld.

– De senaste åren har de repressiva lagarna blivit fler. Presidenten har utnämnt sig själv
till president på livstid och det är olagligt att öppet kritisera honom. Ainor Kurmanov, ledande medlem i Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation har fängslats 16 gånger, sa Lina Thörnblom.
Lina poängterade också att det är högerregeringen och migrationsministern Tobias Billström (M) som bär ansvaret.

Under protesten mottog en representant från Migrationsverket listorna för att Laziz ska få stanna som skrivits under av 21 kommunfullmäktigeledamöter i Haninge, samt de över 2 700 som gått med I facebook-gruppen. Flera ville bli aktiva i kampanjen och skrev upp sina kontaktuppgifter. Kampen för Laziz och hans familj fortsätter!


Karin Wallmark

Kandiderar för Rättvisepartiet Socialisterna till kommunvalet i Haninge


Sverigedemokrater måste isoleras och buas ut

När Rättvisepartiet Socialisterna kom till Haninge Centrum i lördags för att sälja våra valmanifest, och Offensiv-tidningar som vi gör varje lördag året om, så stod två tanter från det rasistiska högerpartiet Sverigedemokraterna (SD) där.

– Det där är rasister, säger en man och pekar på en av SD:arna som delar ut flygblad.
– Jag förklarar bara för mina barn vilka ni är, säger han sedan till SD-representanten. Ni borde inte få stå här!

Sverigedemokraterna fick inget gehör från de allra flesta som passerade dem, av de få som tog deras flygblad slängde många dem direkt när de förstod vad det var.
Tyvärr var det inte alla som skällde ut rasisterna, de flesta brydde sig inte om dem eller nickade bara uppmuntrande till medlemmarna i Rättvisepartiet Socialisterna som med ryggarna mot SD-tanterna stod runt omkring och höjde våra röster för kamp mot rasism och högerpolitik. De få personer som tog ett flygblad från SD fick också snabbt Rättvisepartiet Socialisternas folder ”Stoppa Sverigedemokraterna” i handen och en förklaring av vilka det faktiskt var som stod där.


Sverigedemokraterna har sina rötter i nazistiska organisationer, och är idag ett rasistiskt och sexistiskt parti som t ex vill strypa rätten till asyl och anhöriginvandringen med 90 procent, att permanenta uppehållstillstånd avskaffas och att icke svenskfödda medborgare inte ska få gifta sig innan de fyllt 24 år.
SD är också ett högerparti som t ex vill inskränka lagen om anställningsskydd, vill sänka straffåldern till 12 år och dra ner på fritidsaktiviteter för unga. I Haninge föreslår SD nedskärningar på 96 miljoner och är för privatiseringar och ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter.

Det behövs en gemensam kamp för att försvara arbetares, ungdomars, studenters och pensionärers rättigheter och för att stoppa nedskärningar, privatiseringar och annan högerpolitik. Därför är den antirasistiska kampen så viktig.
Inte minst så leder också rasism till mycket ont i form av mobbing, diskriminering och hatbrott. Den omänskliga flyktingpolitiken där sju av tio nekas asyl innebär t ex att apatiska barn fortfarande utvisas, att politiska flyktingar och hbt-personer utvisas till Iran och att många tvingas leva gömda som papperslösa utan rättigheter.
Sverigedemokraterna måste isoleras och buas ut – rasism får aldrig tolereras!

Lina Westerlund

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för:
• Stoppa diskrimineringen. Lika rätt till jobb, lön, bostad, vård och skola.
• Återinför rätten till asyl. Amnesti åt gömda flyktingar.
• Nolltolerans mot hatbrotten.
• Inga nazister på våra gator.
• Facket måste organisera alla, oavsett papper – gemensam kamp mot lönedumpning.
• Inga svenska vapen eller soldater till krig.

söndag 8 augusti 2010

Turkiet special: Lärdomar av arbetarklassens kamp och nedelag

30 år efter militärkuppen i Turkiet återpublicerar vi Mattias Bernhardssons artikelserie från 25-årsdagen av kuppen, vilken först publicerades i augusti 2005. 'Turkiet special' består av tre artiklar; Den första handlar om den revolutionära kampen under 1970-talet och militärkuppen 1980; Den andra om perioden som följde under 1980- och 90-talen; Och den tredje om den nationella frågan.

Del 1: Militärkuppen 1980

Efter en heroisk masskamp med revolutionära inslag i Turkiet under andra halvan av 1970-talet, led Mellanösterns största arbetarklass ett blodigt nederlag i 1980 års militärkupp. Arbetarrörelsens fria organisering krossades, 100 000 fängslades och hundratals avrättades medan västmakterna andades ut.
Den turkiska militärens roll har under decennier skiftat utifrån den härskande klassens akuta intressen. Flera gånger har den avbrutit det ”demokratiska” styret genom militärkupper 1960, 1971 och 1980 och andra ingripanden i regeringens affärer sedan dess.
Den turkiska fasciströrelsens Bozkurtlar – de “grå vargarna” – som med brutalt våld och tusentals politiska mord på arbetarrörelsens aktivister hjälpte militären till makten 1980, har fortfarande viktiga positioner i delar av armén och statens institutioner.
Turkiet hör till de outvecklade kapitalistiska länder där borgarklassens relativa svaghet kombinerat med dess band till den godsägande agrar-eliten bromsat utvecklingen, såväl ekonomiskt som politiskt och socialt. Den ekonomiska utvecklingen har istället kännetecknats av återkommande kriser och utbredd korruption.

Outvecklad kapitalism
Ett kraftlöst försök till jordreformer 1946 slutade i intet och spillrorna av de feodala förhållandena på landsbygden kvarstod in i modern tid.
Den massiva radikalisering som utvecklades under 70-talet och bland annat tvingade igenom åtta timmars arbetsdag var ett reellt hot mot den turkiska eliten. Vid sidan av turkiska LO, Türk-IS, utvecklades den revolutionära fackföreningskonfederationen DISK till en massorganisation som stod i spetsen för kampen. Tidningarna citerade talkörerna på en massdemonstration: “vatten, elektricitet, vägar, vatten, elektricitet, vägar!”

"Frågan ställdes på sin spets: antingen måste regeringen konfrontera den reaktionära officers-kasten och mobilisera hela arbetarklassen för att demontera den borgerliga statsapparaten, eller också böja sig under dess makt och därmed inte genomföra ett spår av reform"

Allas förhoppningar var länge vända mot Republikanska folkpartiet, CHP, som var ett liberalt och medelklassbaserat parti. I avsaknad av stora och självständiga arbetarpartier jämte det Moskvastyrda kommunistpartiet TKP, uppfattade arbetarna CHP som en väg framåt. Därför kunde partiet spela en roll som påminde om Bhuttos PPP i Pakistan och Peronist-rörelsen i Argentina, som borgerliga partier med ett omfattande stöd bland arbetare.
CHP:s valmöten förvandlades till massdemonstrationer med 200 000 –300 000 arbetare. När CHP vann valet med 46 procent av rösterba i 1977 års val uppfattades detta som ett mandat för radikala förändringar. Men CHP-ledaren Bülent Ecevit löste inte några av problemen och kunde heller inte göra det inom den svaga turkiska kapitalismens ramar. De största monopolen var privatägda och giriga spekulanter hamstrade jordbruksprodukter alltmedan de fattiga köade. Så länge jordbruket var i godsägarnas händer kunde arbetslösheten inte lösas. Inflationen steg till över 100 procent och sju och en halv miljon var arbetslösa utan någon arbetslöshetsersättning.
Det som hade behövts var att nationalisera bankerna och de största monopolen samt att införa ett statligt monopol för utrikeshandeln, som grund för en demokratiskt socialistisk planering av ekonomin. Detta hade frigjort de resurser som behövts för att ge alla arbete och bygga vägar, brunnar och den elektriska infrastruktur som saknades på den fattiga landsbygden.
CHP hade också behövt dela ut de rikas jordegendomar till jordlösa och arbetslösa, sätta fasta priser på deras produkter och erbjuda billigare krediter för modernare utrustning.
Men den nya CHP-regeringen tog inga initiativ alls i den riktningen. Regeringen bävade för att den minsta refom skulle besvaras av de väpnade styrkorna i militären. Istället sköt arbetslösheten och inflationen mot nya höjder, alltmedan folks tålamod med CHP-regeringen började avta.
Frågan ställdes på sin spets: antingen måste regeringen konfrontera den reaktionära officers-kasten och mobilisera hela arbetarklassen för att demontera den borgerliga statsapparaten, eller också böja sig under dess makt och därmed inte genomföra ett spår av reform.
Den enorma kraft arbetarklassen samlade genom ökad organisering och radikalisering mötte allt större angrepp av fascistiska gäng. De bestod av huliganer och kriminella med störst genomslag på den politiskt och kulturellt underutvecklade landsbygden.

Fascisterna attackerar
Vid den tiden hade Turkiet kanske den största fasciströrelsen i världen med en miljon röster – Nationella Aktionspartiet MHP hade 10 procent i valet – flera hundratusen samlade i miliser, kallade “grå vargarna”, och omfattande styrkefästen i militären. Under två år utförde fascisterna nära 3 000 politiska mord på arbetaraktivister och studenter.
Men i jämförelse med arbetarrörelsen var fascisterna svaga, speciellt i de större städernas arbetarområden. I Istanbul fick MHP bara 3 procent. MHP:s fascistiska “fackförening”, MISK, lyckades bara organisera några få tusen arbetare i hela Turkiet.
Fascisterna användes av den härskande klassen som slagträ mot arbetarklassen, men kapitalisterna hade inga planer att låta MHP ta makten själva. En av MHP:s högt uppsatta klagade också efter kuppen 1980: “Våra kroppar försmäktar i fängelset, men våra idéer sitter vid makten”.

Krigslagar införs
Enda sättet för Ecevits CHP-regering att stoppa fascistattackerna hade varit att mobilisera arbetarklassens styrka, beväpna arbetarrörelsens försvarsstyrkor och rensa ut statsapparatens reaktionära skikt. Potentialen för denna möjlighet fanns t ex inom DISK, vars säkerhetsstyrkor omfattade 30 000 arbetare när de försvarade 1978 års första maj-demonstration.
Även inom polisen fanns radikala element, t ex bildades ett polisfack som krävde en utrensning av fascisterna ur poliskåren. Men inga åtgärder togs av Ecevit.
Regeringens politik var förödande, vilket också dess svar på Maramanmaras-massakern visade. Fascisterna lyckades hetsa fram en Sunni-muslimsk pogrom mot den vänsterdominerade Allawi-minoriteten, vilket slutade med 200 massakrerade. Regeringen svarade med att införa krigslagar i 13 provinser.
Ecevit talade om “krigslagar med ett mänskligt ansikte”, varpå militären tackade med att under den följande reaktionen huvudsakligen slå till mot vänstern. 1979 års första maj-demonstration förbjöds och protester bemöttes med militärt våld.
Regeringen hade ingen makt alls över generalerna. När Ecevit slutligen reste några kritiska frågor om krigslagarnas användning blev han helt enkelt rådd att inte lägga näsan i blöt.
DISK genomförde flera massprotester mot fascisterna, t ex marscherade 200 000 arbetare genom Istanbul och lärarna strejkade. Men DISK-ledarnas strategi att kalla flera två-timmars, en-timmars och fem-minuters strejker efter varandra tröttade bara ut och fick inget genomslag. Fascisterna kunde inte besegras genom proteststrejker, nyckelfrågan var arbetarklassens beväpning.
Avancerade skikt inom arbetarklassen var redan beväpnade, men vapnen användes i desperation utan politisk ledning. Enskilda poliser och fascister sköts ner vid gerillaliknande konfrontationer. Varken DISK eller TKP förmådde att samla ihop till koordinerade och av arbetarrörelsen demokratiskt styrda arbetarmiliser.
I praktiken var hela vänstern präglad av Stalins två-stadie-teori, dvs först kamp för demokrati med alla “progressiva” skikt utanför arbetarklassen, något som i en avlägsen framtid kan ställa en socialistisk förvandling av samhället på dagordningen.

Högern tar makten
Den teoretiska förvirringen om arbetarklassens roll ledde till flera politiska misstag. Vid 1977 års val gav TKP ett massivt stöd till CHP – vilket var rätt – men detta var helt okritiskt mot ledningen och dess otillräckliga program. Efter arbetarklassens demoralisering över CHP-regeringens svek – som var oundvikligt utan ett klart socialistiskt program – vände TKP helt om och antog i 1979 års val en vänstersekteristisk hållning. TKP gick från enhet med borgare till att motarbeta arbetarenhet.
Valresultatet blev en komplett katastrof för CHP som föll från 41 till 28 procent och förlorade regeringsmakten till högerkoalitionen, ledd av islamistiska Nationella räddningspartiet och fascistiska MHP.
Ecevits oförmåga att hejda den förvärrade ekonomiska krisen beredde vägen för högerns maktskifte. Inflationen hade överskridit 400 procent och arbetslösheten var över 20 procent. Vintern 1979-80 var också den kallaste på tre decennier, vilket förvärrade alla bristsituationer. I hela landet rådde brist på bränsle och strömavbrott upp till 6 timmar per dag var regel. Fabriksnedläggningarna accelererade p g a råvarubrist och sjukhusen var helt utan narkosbedövning.
Den nya extrema högerregeringens attacker på arbetarklassen besvarades av en explotionsartad och desperat kamp för att försvara löner och arbetsvillkor.
Arbetarna satte upp barrikader för att försvara sig mot trupperna och regelrätta gatustrider utvecklades i kåkstäderna.
När företagsledningen för Taris textilffabrik i Izmir försökte krossa DISK och ersätta den med en gul fackförening ockuperade arbetarna fabriken, vilket ledde till en allomfattande resning. Regeringstyrkor på 10 000 trupper sattes in och bröt våldsamt upp ockupationen, vilket följdes av en total generalstrejk i hela staden.

Utan ledning
Arbetarna satte upp barrikader för att försvara sig mot trupperna och regelrätta gatustrider utvecklades i kåkstäderna. Strejkerna runt om i Turkiet fortsatte att växa lavinartat, från 1 100 000 förlorade strejkdagar under hela 1979 till hela 7 700 000 de första åtta månaderna 1980.
På själva kuppdagen den 12 september var 58 000 DISK-medlemmar uttagna i strejk, kolgruvorna ockuperade och tusentals Turk-IS-medlemmar stod på randen till strejk. Det var i det läget militären gick in och tog makten. Stora områden stod under arbetarnas kontroll, men gick efter order från generalerna tillbaka till arbetet redan dagen efter.
Hur kunde detta ske utan motstånd? Frågan kan inte bara besvaras med det utbredda besvikelsen med CHP-ledningen. Faktum är att kampen mot högerregeringen under hela 1980 bedrevs utan någon som helst politisk ledning eller stöd av fackföreningsledarna. TKP försvann från den politiska arenan genom att gå under jorden redan ett halvår innan kuppen, vilket hade en desorienterande effekt på arbetarkampen.
Med militärkuppen kunde borgarklassen slå sönder arbetarklassens fria organisering och slå hårt mot vänstern. 500 arbetaraktivister avrättades omedelbart och fler under efterdyningarna. Upp till 100 000 fängslades. DISK olagligförklarades och slogs sönder. Det blev också olagligt att bilda nya fackföreningar eller arbetarpartier.
Att kuppen skulle ha kommit från “mitten” påstods när NATO och väst-regeringarna skyndade att ge militären sitt stöd. Men verkligheten var naturligtvis att det låg i imperialismens intresse att stödja kuppen.
1980-87 sjönk lönerna i Turkiet med 40 procent vilket visar vems intressen militärens kupp gynnade. Förtrycket av kurderna hårdnade under militären och för att fortsättningsvis hålla den väldiga turkiska arbetarklassen på mattan, började den så en gång “sekulära” officerseliten att medvetet odla politisk höger-islam.
Sedan militärkuppen 1980 har socialistiskt arbete varit väldigt riskfyllt. I september 1988 greps en 15-årig skolpojke av säkerhetspolis. Anledning: han hade klottrat ordet ”marxism” på skolbänken. Pojken låstes in i både fängelse och psykiatrisk klinik.

Arbetarklassens roll
Arbetarrörelsens heroiska kamp under 70-talet innehåller ovärderliga erfarenheter för idag, men tyvärr också dess nederlag. Framförallt var det stalinismens förödande politik som hindrade den turkiska arbetarklassen att ta makten. Hela vänsterns syn på arbetarklassens roll var färgad av Moskvabyråkratins intressen och därmed kunde rörelsen inte få den politiska ledning den behövde när det gällde.
Ett annat resultat hade varit möjligt, där ett socialistiskt maktövertagande i Turkiet hade inneburit ett lyft ur den extrema fattigdomen med omfattande jordreformer och nationalisering av industrin. Det brutala kriget mot kurdiska PKK hade då kunnat undvikas och 10 000-tals liv sparas.
I ett större perspektiv hade arbetarklassens seger i Turkiet stärkt förtyckta folk i hela Mellanöstern och beväpnat dem med ett politiskt alternativ till den politiska högerislamismens återkomst under 80-talet.
Socialister idag kan inspireras av heroismen i den turkiska arbetarkampens historia, men måste likväl dra lärdomar av nederlagen för att förbereda sin egen roll i kampen för att förändra samhället.


Del 2: ”Stabiliseringen” - Högerpolitiken krävde islamisering under 1980- och 90-talen

Turkiets militärjunta lade genom kuppen 1980 grunden för den “politiska stabilisering” som krävdes för att sätta den turkiska och globala kapitalets smärtsamma program i verket. I den brutala processen kom militären att medvetet islamisera Turkiet för att hålla arbetarklassen i schack, och den “sekulära” identiteten fick skrivas om.
Den säregna turkiska sekulärismen baseras på Turkiets officiella ideologi kemalismen efter Turkiets grundare Kemal Atatürk som efter första världskriget med sina radikala officerare bröt sönder mullornas och islamismens makt. Det ”nya Turkiet” skulle ha en icke-religiös grund.
Kemalismen har trots sin samtida progressivitet kunnat användas som alibi för den bonapartistiska elitens maktställning genom förnekelse av alla klasskillnader, stark turkisk nationalism, tvångsassimilering och ihärdig förnekelse av icketurkiska etniska grupper inom Turkiets gränser.
Men kemalismen har aldrig varit en princip för vare sig militären eller borgarklassen. Militärens roll och inflytande har alltid skiftat i Turkiet, men den har alltid agerat utifrån borgarklassens intressen, oavsett om det skett genom islamism eller sekulärism.

Förtrösta i himmelen
IMF-programmen efter kuppen 1980 satte punkt för de statliga subventionerna till Turkiets tillverkningsindustri och jordbruksnäring. Arbetslösheten växte i tätorterna och flykten från den utarmade landsbygden fortsatte. Vänstern var totalt krossad och kunde inte bjuda motstånd.
Utan vare sig någon väg tillbaka eller hopp om ljus i tunneln kunde islamismen vinna mark igen. De militära makthavarna utarbetade en konstitution som beordrade obligatorisk religionsundervisning.

"Både fascister och islamister fick jobb i säkerhetstjänsten, polisen och armén i utbyte mot att de upphörde att verka organiserat på egen hand. “Vargen bytte päls men inte själ”, som det bulgariska ordspråket säger"

Det gröna skyddsbältet
Denna omvandling var inte så konstig efter de kraftuppvisningar den väldiga arbetarklassen uppvisat under slutet av 1970-talet. Generalerna visste att det kunde hända igen. Därför började “anti-islamisterna” i staten i stor skala medvetet sprida religionens bedövningsmedel.
Detta låg i linje med den strategi Washington drivit efter revolutionen i Iran och den sovjetiska interventionen i Afghanistan, som gick ut på att skapa en allians av USA-stödda muslimska länder, av rädsla för sovjetiskt inflytande söderut och för att motverka den nya regimen i Iran.
Samtidigt som de turkiska grundlagsändringarna bidrog till att saudiarabiskt kapital strömmade till, verkade den turkiska militärjuntan för en sunnitisk tolkning likt den saudiska Wahhabi-ideologin och stärkte dem mot iranska prästerskapets USA-fientliga linje.

Klyftorna vidgas
Både fascister och islamister fick jobb i säkerhetstjänsten, polisen och armén i utbyte mot att de upphörde att verka organiserat på egen hand. “Vargen bytte päls men inte själ”, som det bulgariska ordspråket säger.
Den ekonomiska kontrarevolutionen under 1980- och 90-talen var förödande för många fattiga. Lönernas andel av bruttonationalprodukt krympte från 31,2 procent 1970 till 15,6 procent 1988. Under samma tid ökade hyrornas, räntornas och vinsternas andel från 37,7 till 69,1 procent.
Enligt den turkiska företagareföreningen kontrollerade den rikaste femtedelen i det turkiska samhället 60 procent av bruttonationalinkomsten 1989, mot bara 4 procent för den fattigaste femtedelen.
Samtidigt som klyftorna växte mellan fattiga och rika, skenade också utgifterna för de militära operationerna mot PKK i sydöstra Turkiet: 1994 till hela 7 miljarder dollar, lika mycket som det årets underskott i statsbudgeten. För allt detta har arbetarklassen fått betala, nedtryckta i fattigdom och ställda mot varandra med vapen i hand.


Del 3: Ett rop på frihet - Hur lösa den nationella frågan i Turkiet?

Sedan ett år har högerextrema MHP gått till offensiv igen (2004), kombinerat med ökad polisbrutalitet och ökade rättsövergrepp. Samtidigt återupptog det kurdiska PKK den väpnade kamp, som avblåstes 1999, bland annat med dödliga sprängdåd mot Turkiets turistnäring. Varför blossar striderna upp på nytt, hur ser marxister på terrorn och vilket alternativ måste föras fram?
När EU den 21 juni angav villkoren för Turkiets förhandlingar om medlemskap, inledde militären sin inringning av den kurdiska staden Bostanici i sydöstra Turkiet. I sin jakt på PKK-rebeller sköts en 14-årig pojke till döds. Diskriminering, rättslöshet och förtryck är fortfarande en del av många kurders vardag.
I april avskrev en appellationsdomstol i Turkiet åtalet mot fyra poliser som torterat två tonårsflickor. Flickorna våldtogs med tandade föremål, hängdes i armarna och fick utstå påtvingade “mödomstester”. Efter dagar av tortyr “erkände” flickorna att de var medlemmar i PKK. Åtalet mot polisen lades ned pga “bristande bevis” och flickorna dömdes till långa fängelsestraff.
Den kurdiska befolkningen lever under väldigt svåra omständigheter. Endast hälften av flickorna går idag i skola i de sydöstra provinserna. Där är också hälften av kvinnorna analfabeter, enligt Sida.
Den samhälleliga efterblivenheten, skiftande nivåer av utveckling samt geopolitiska, religiösa, kulturella och klassmässiga motsättningar har under decennier stärkt det som populärt kallas Turkiets ”identitetskris”: den nationella frågan.

Tvångsassimilering
Både under det ottomanska imperiets sönderfall och under det ”moderna” Turkiet har dessa motsättningar exploderat; 1915 förintades uppskattningsvis 1,5 miljoner armenier i en av vår tids mest nedtystade folkmord.
Uppemot 3 miljoner armenier, kurder och syrianer massakrerades under 1910- och 1920-talen då de vägrade att tvångsassimileras in i den nya turkiska identiteten.
Än idag är dessa händelser känsliga frågor och premiärminister Erdogan har förkunnat att ”i Turkiets historia finns inget kapitel att skämmas över, att förtränga, att glömma eller släta över”.
Den kurdiska historien under 1900-talet har varit omskakande. När den brittiska och franska imperialismen tog över kontrollen över området efter Ottomanska rikets sönderfall, delades Kurdistan upp mellan de nya konstgjorda staterna Turkiet, Syrien, Irak och Iran.
Republiken Turkiet utropades den 29 oktober 1923. Den 3 mars 1924 förbjöd regeringen det kurdiska språket och litteraturen, kurdiska skolor stängdes och kurdiska ledare hängdes.

”Bergsturkar”
Kurderna svarade med uppror i februari 1925 lett av Sheik Said. Efter en månad var det kuvat med 10 000-tals avrättade. De följande upproren – i Ararat 1928, i Sason 1930 och i Dersim 1937 – slogs ned med stor brutalitet. I Dersim sköts 70 000 kurder.
Kurdiska namn på städer och byar ändrades till turkiska. ”Kurdistan” ersattes i alla officiella publikationer med ”Östra Anatolien” och ”kurder” kallades officiellt ”bergsturkar”. Efter militärkuppen 1980 blev förhållandena för kurderna än värre, vilket provocerade PKK till att inleda sitt gerillakrig 1984. 500 000 kurder har fängslats och fyra miljoner har lämnat Kurdistan sedan 1984, medan 7 000 byar har förstörts och en tredjedel av den kurdiska skogen har bränts av den turkiska militären.
Som socialister stödjer vi kurdernas rätt till självbestämmande, inklusive rätten till en egen stat. Behoven av att föra fram alternativ som grundar sig på den internationella arbetarklassens erfarenheter är emellertid akut. PKK-ledningen, som framförallt grundar sig på gerillakamp för en oklar ”nationell och demokratisk revolution”, har misslyckats.

Individuell terrorism
PKK bedrev sedan de insett sin oförmåga att uppnå en egen stat mest en väpnad kamp för att driva igenom förbättrade villkor genom en mer begränsad förhandlingslösning. Men denna kamp har aldrig kunnat skaka den turkiska regimen som arbetarklassens kamp. Samtidigt har bombterrorn drivit många vanliga turkiska arbetare i regimens famn.
Miljoner kurder har lämnat de kurdiska byarna och etablerat sig som arbetare i de turkiska storstäderna. Detta har både stärkt möjligheterna för och nödvändigheten av gemensam arbetarkamp.
Centralt i dessa möjligheter är kampen för att bilda ett nytt socialistiskt arbetarparti, som också klart måste stå för kurdernas rätt till självbestämmande.

onsdag 4 augusti 2010

Demonstrera för Laziz och hans familj – stoppa utvisningen!


Våld och diskriminering. Så ser framtiden ut för familjen Sharifov i Haninge om de utvisas till Kazakstan. Laziz Sharifov är 15 år, elev på Jordbromalmsskolan och SM-mästare i boxning. Men nu vill Migrationsverket tvinga Laziz med sin pappa, mamma och två bröder tillbaka till ett land där de tidigare förföljdes och pressades på pengar av polisen.
Familjen tillhör folkgruppen uzbeker som utgör två procent av Kazakstans befolkning och ofta utsätts för trakasserier, diskriminering och våld. Både Laziz och hans bröder har misshandlats flera gånger. Pappan har arresterats och krävts på pengar.
På förra kommunfullmäktigemötet i Haninge tog Rättvisepartiet Socialisterna upp Laziz fall från talarstolen och samlade in namnunderskrifter för att familjen ska få stanna. 21 ledamöter, ca en tredjedel har skrivit på, bland dessa Kommunalrådet Gilbert De Wendel (M).
Laziz klasskamrater på Jordbromalmskolan, vänner på andra skolor och hela boxningsklubben i Brandbergen står upp för Laziz och hans familjs rätt att stanna. Snart har 4 000 personer gått med i stödgruppen på facebook ”Låt Laziz & hans familj stanna kvar i Sverige!”.
Kom med och demonstrera på måndag 9 september, kl 14.00 vid Migrationsverkets kontor på Pyramidvägen 2 A, nära Solna pendelstation. Vi som bor i Haninge kan åka gemensamt – samling 13.00 utanför Pressbyrån vid i Jordbro pendelstation och samma vid Handens station.
Lina Thörnblom, kommunfullmäktigeledamot i Haninge för Rättvisepartiet Socialisterna

måndag 2 augusti 2010

Handelsklubbar gör uppror

Ett unikt uppror mot det senaste avtalet i allmänhet och bemanningsavtalet i synnerhet skakar Handelsanställdas förbund. Inte mindre än ett 30-tal klubbordföranden på flertalet av landets stora lager inom till exempel Ica, Servera, Selecta, Axfood, Scantech och Grönsakshallen kräver att avtalet rivs upp, nya avtalskonferenser inkallas för partihandeln och att medlemmarna ska få rösta om kommande avtalsförslag.

En av de klubbordföranden som uttalat sig i både LO-tidningen och DN är Fatima Andersson på Icas lager i Helsingborg, där 100 arbetare är mestadels fackligt oorganiserade inhyrda jämfört med 450 kollektivanslutna.
– Dagens slavar jobbar åt Proffice, säger hon.
Jörgen Andersson, som är klubbordförande på Dagab i Göteborg, hade velat se en maxgräns på högst tio procent bemanningsanställda i partihandelns avtal.
– Förbundet slår sig för bröstet, men vad fick vi egentligen? Ingenting, säger han i DN.

Det var redan på avtalskonferenserna innan avtalsrörelsen tydligt att bemanningsfrågan var allra hetast.
Frågan hade först väckts av Lagenaarbetarnas vilda strejk förra sommaren mot att Systembolaget ville ersätta fast anställda med bemanningsanställda. En första vitt- ring på möjlig framgång kom sedan lagerarbetarna på Coop i Bro (de Coopanställda har eget avtal) genom att varna för en ny Lagenaliknande strid lyckades få igenom den maxgräns på högst tio procent bemanningsanställda.

Handels avtalskrav gick också längre än LO:s gemensamma krav, som begänsades till att återanställningsrätten enligt LAS inte skulle få kränkas genom att hyra in bemanningsanställda. Handels krävde därutöver en maxgräns på högst tio procents bemanninganställda inom detaljhandeln – och krav på att inhyrning inom partihandeln bara skulle kunna tillåtas efter lokala avtal, något som tolkades som ett krav på vetorätt för lagerarbetarnas fackklubbar.
Att stridsviljan var hög framgick också av att en lång rad klubbordföranden och förtroendevalda i 15 av Handels lagerklubbar ställde sig bakom Jobbupproret för fasta jobb, nej till bemanningsföretag och rätt till heltid – ett upprop med brett stöd som drogs igång av Handelsklubben på Lagena och IF Metall på Ålö maskiner i ett samarbete mellan Lagenarbetarnas vänner och Septemberalliansens fackliga nätverk (se jobbupproret.se).
Missnöjet över att inget LO-förbund utom Pappers tog strid för de krav som väckts yttrade sig först genom protester framförallt i Västerbotten och Dalarna inom IF Metall och nu alltså i en betydligt skarpare och mer samlad form bland Handels lagerarbetare.

Protestlistan har, som Offensiv erfar, samlat stöd under hård moteld från förbundets ombudsmän. Kritiken är också svidande mot en lång rad frågor, som:
• att Handels accepterat bud som ligger för långt ifrån kraven;
• att avtalet i praktiken inte begränsar arbetsgivarens möjligheter att kringgå LAS, på annat sätt än att det blir en nämnd i stället för Arbetsdomstolen som ska titta på rättigheterna att återanställas;
• att inget hände när det gäller kravet på rätt till heltid;
• det dåliga resultatet även av löneförhandlingarna;
• förbundets strejkstrategi och sätt att presentera det nya avtalet.

Protesten är som Anders Ernhjelm, klubbordförande på Servera i Västerås, säger till LO-tidningen en styrkedemonstration.
– Vi sitter på bra kort. De måste lyssna på oss, om de inte gör det så får vi se till att hitta vägar så att vi gör våra röster hörda.
Handels förbundsledning, som tycks klart skakad, säger att skrivelsen ska behandlas redan på augustis styrelsemöte. Det svaga försvaret tycks vara att skylla på att man inte lyckades få LO-samordningen att ta upp en maxgräns – och på att man fått kalla handen från arbetsgivarna i Svensk Handel.
– Svensk Handel krokade aldrig på våra krav utan tyckte att den andra frågan om att stärka de uppsagdas rätt till återanställning räckte mer än väl, säger förbundets andre ordförandeTommy Tillgren i LO-tidningen.
Uttalandet vittnar solklart om den grundläggande bristen, att förbundet bara vädjat snällt till Svensk Handels och aldrig på allvar var berett att ta strid för medlemmarnas krav. Om Handels valt att gå ut i en påskstrejk sida vid sida med Pappers strejk, som också den handlade om bemanningsfrågan, skulle de gemensamt ha kunnat vända opinionen mot arbetsgiv- arna även utan de övriga LO-facken.
Upproret är trots detta en frisk fläkt som förhoppningsvis kan blåsa nytt liv i bemanningskampen.

Arne Johansson